The Waterboys live i Malmö

Live, Live 2018, Recension

Den 15 april 2018 såg jag en hyfsad konsert med The Waterboys på Slagthuset i Malmö.

Jag har lyssnat på The Waterboys i 30 år, men det var första gången jag såg dem live. Hade sett fram emot konserten och hade en kanonplats ända framme vid scenen.

Början av konserten var ganska bra med ”Medicine Bow”, men annars var hela första set en besvikelse.

Efter en halvtimmes paus fortsatte andra set i samma stil. Det var inte dåligt, men det var liksom ingen fart alls i konserten.

De sista 4 låtarna var däremot en helt annan sak. Inför ”The Raggle Taggle Gypsy” lämnade alla musiker utom Mike Scott och Steve Wickham scenen, som gjorde låten mycket bra ensamma. ”The Raggle Taggle Gypsy” var tyvärr konsertens enda låt från albumet ”Room to Roam”, vilket jag tycker är The Waterboys bästa album.

The Waterboys bildades 1983 och den ende permanente medlemmen är Mike Scott. I övrigt har musikerna ständigt ändrats under alla år. Mike Scott har en bra röst och är ganska cool på scen. En av The Waterboys bästa och kanske den mest kända låten är ”The Whole of the Moon”. Den var riktigt bra i Malmö.

Kvällens allra bästa låt var en överraskning. ”Long Strange Golden Road” är sista låten på albumet ”Modern Blues” från 2015. Jag har knappt lyssnat på denna platta, så att just denna låt skulle rocka mer än någon annan hade jag verkligen inte väntat. Det berodde delvis på att Steve Wickham spelade lap steel istället för fiol, men hela bandet rockade på ett sätt de inte hade gjort under hela kvällen. ”Long Strange Golden Road” är bra på skiva, men den är ännu bättre live – helt lysande!

The Waterboys avslutar med ett bra extranummer. ”Fisherman’s Blues” är en av deras bästa låtar och det var en bra avslutning på konserten. Efter en minut av låten stannar Mike Scott och säger ”I started it too fast, didn’t I”, skämtar lite och börjar låten på nytt.

Steve Wickham är mycket bra på fiol. Mike Scott har växlat mellan gitarr och piano under kvällen, men under ”Fisherman’s Blues” är det piano som gäller.

De 4 sista låtarna var de i särklass bästa under kvällen. Resten var inte alls lika bra. Till stor del beror det på låtvalen. The Waterboys har ett antal bra låtar som inte spelades. Det gäller i synnerhet ”How Long Will I Love You” som är en helt magisk låt. Andra bra låtar jag saknade var ”And a Bang on the Ear”, ”Further Up, Further in”, ”Song from the End of the World”, ”In Search of a Rose” och ”When Will We Be Married”.

The Waterboys

Mike Scott (sång, gitarr, piano)
Steve Wickham (fiol, gitarr, lap steel, sång)
David Hood (bas, sång)
Ralph Salmins (trummor)
Brother Paul (klaviatur, sång)
Jess Kavanagh (sång)
Zeenie Summers (sång)