The Waterboys live i Göteborg

Den 23 april 2023 såg jag en mycket bra konsert med The Waterboys på Trädgår’n.

Jag har lyssnat på The Waterboys i 35 år och såg dem live för 5 år sedan i Malmö. Då tyckte jag konserten var hyfsad, men i Göteborg var det något helt annat. Jäklar vad bra dom var.

The Waterboys kommer in på scen och börjar kanonbra med ”Where the Action Is”. Den följs av ”Glastonbury Song” som också var ganska bra.

Som 3:e låt kommer The Waterboys bästa låt. Jag har alltid älskat ”How Long Will I Love You” från deras bästa album ”Room to Roam”. Det är en av de vackraste kärlekssånger jag hört. Kvällens version går lite snabbare än albumversionen, men den är precis lika bra ändå.

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer if I can

Lite senare kommer ”This Is the Sea” och ”Blackberry Girl”, som också är bra. Första set har varit lite upp och ner, men herregud så bra den avslutas.

Sista låten före pausen är ett medley på ”Because the Night / The Pan Within / Because the Night”. När Mike Scott börjar sjunga ”Because the Night” får jag rysningar. Detta är en av de absolut bästa låtar som någonsin skrivits. Bruce Springsteen gör den förstås bäst, men Patti Smiths version är också grymt bra. The Waterboys börjar sjunga låten, men precis när refrängen ska börja växlar de till den egna ”The Pan Within”. Det är en bra låt, men tillhör inte deras allra bäst. Ikväll är den dock lysande. Mot slutet ökar tempot, sedan ökar det – och ökar igen. Bandet är strålande. Sedan växlar de tillbaka till ”Because the Night” och de sista 2 minuterna av den nästan 12 minuter långa låten är en magnifik uppvisning i rock’n’roll.

Efter den urladdningen förstår jag att bandet vill ha 25 minuters paus. När de kommer tillbaka gör de en rockig ”My Wanderings in the Weary Land”.

Mike Scott tar fram den akustiska gitarren och spelar ”When Ye Go Away”, som är en bra låt. Därefter kommer en av de största höjdpunkterna. ”Fisherman’s Blues” är en av The Waterboys bästa låtar och ikväll är den grymt bra. En stor skillnad mot 5 år tidigare i Malmö är att det på Trädgår’n är stående publik. Det blir mer ös och oftast bättre konserter då. En annan skillnad är att hela bandet denna gång är mycket rockigare. Fiol och kör är borta. Istället är det 2 klaviaturspelare. Det gör att Mike Scott spelar mer gitarr, vilket gör skillnad. Hela bandet är helt enkelt bättre på denna turné.

Det blir mer rock i ”Rosalind (You Married the Wrong Guy)” och framförallt i ”Medicine Bow”, som jag aldrig hört bättre. ”Be My Enemy” är nästan lika bra. Sedan ännu mer rock i ”Long Strange Golden Road”, som har en härlig melodi.

The Waterboys lämnar scenen till stora applåder, men är snart tillbaka för extranummer. Det blir 2 låtar, men det är sannerligen inte vilka låtar som helst.

”And a Bang on the Ear” från albumet ”Fisherman’s Blues” är en av The Waterboys allra bästa låtar. Den är otroligt bra och det är kul att äntligen få höra den live. Hela bandet är bra, men en sak som står ut är att Mike Scotts röst fortfarande är alldeles strålande.

Konserten avslutas på bästa sätt. Mike Scott sätter sig bakom pianot och börjar spela The Waterboys mest kända låt; ”The Whole of the Moon”. James Hallawell som spelar klaviatur hela kvällen tar istället över gitarren. Publiken hjälper till med allsången.

Jag hade hoppats att The Waterboys skulle vara bättre än för 5 år sedan, men att det skulle vara så här bra trodde jag inte. Det kunde varit lite färre orgelsolon, men va fan. Det var en mycket bra konsert och jag ser dem gärna många fler gånger.

Kvällens bästa låtar var ”How Long Will I Love You”, ”The Whole of the Moon”, ”Fisherman’s Blues”, ”And a Bang on the Ear”, ”Because the Night / The Pan Within / Because the Night”, ”Medicine Bow”, ”Where the Action Is” och ”Be My Enemy”.