The Long Ryders live i Malmö

Live, Live 2016, Recension

Den 1 maj 2016 såg jag The Long Ryders på Folk å Rock i Malmö. Jag har lyssnat på Long Ryders sedan mitten av 80-talet, men det var första gången jag såg dem live, vilket i och för sig inte är så konstigt då de inte spelat i Skandinavien på 30 år.

Det var fullsatt, trångt och varmt på Folk å Rock när Long Ryders inledde med Run Dusty Run och den lysande Lights of Downtown. Även om Sid Griffin var rejält förkyld och hes var det kul att äntligen få höra Long Ryders live. Jag har inte lyssnat jättemycket på dem de senaste åren och hade nästan glömt bort hur många bra låtar de har.

Long Ryders har liksom ett annat av mina favoritband, Beat Farmers, 3 sångare i bandet. Det är väldigt ovanligt, men de sjunger alla bra.

Gunslinger Man har alltid varit en av mina favoritlåtar med Long Ryders och den kom redan som fjärde låt. Det är en av deras rockigaste låtar.

Tom Stevens tar över sången på Wreck of the 809. You Don’t Know What’s Right, You Don’t Know What’s Wrong är också en mycket bra låt med härliga elgitarrer. Detsamma gäller Tell it to the Judge on Sunday.

The Lights Gets in the Way är lite lugnare, men med ett skönt gung i låten.

Plötsligt börjar Sid Griffin prata om sina svenska favoritband. Det visar sig att han gillar flera 60-talsband som Hootenanny Singers, Nameloosers och Hep Stars. Allra mest gillar han Tages.

Resten av konserten blir bara bättre och bättre. Andra hälften är faktiskt helt lysande.

I Want You Bad är en av deras bästa låtar. I Had a Dream är också mycket bra.

Sid beställer en kopp varmt te för rösten och det verkar hjälpa. Final Wild Song är en av Long Ryders mest kända låtar och det är bra tryck på Folk å Rock

Stephen McCarthy sjunger på Man of Misery, som är en av kvällens bästa låtar, liksom You Just Can’t Ride the Boxcars Anymore.

Härlig rock även i (Sweet) Mental Revenge och inte minst State of My Union.

The Long Ryders går av scenen en kort stund till stormande applåder, men kommer snart tillbaka för extranummer.

Still Get By är bra, men allra bäst är Looking for Lewis and Clark, som är en av låtarna som innehåller munspel. Long Ryders är ett mycket bra liveband och Sid Griffin har lockat publiken att sjunga med tidigare under kvällen, men i Looking for Lewis and Clark är det ett jäkla tryck och rejäl allsång.