Sweden Rock Festival 2011

Festivaler, Jason & The Scorchers, Joan Jett, Live, Live 2011, Recension

Den 8-11 juni 2011 var jag på Sweden Rock Festival i Norje. Liksom året innan var det många bra band på festivalen. Jag hade köpt en 4-dagarsbiljett och hade nöjet att bo i Magnus & Camillas sommarstuga, som ligger just intill festivalområdet.

När jag kom till Norje var det strålande solsken och ganska varmt. Vi började med att se Rhino Bucket, som var helt OK. Därefter såg vi lite av The Dead And Living och Mason Ruffner, som däremot var dåliga/tråkiga.

Efter några timmar i värmen behövde vi en ölpaus, så vi gick tillbaka till stugan en stund (efter att ha tittat förbi Stefan och hans kompisar på husvagnscampingen).

Lite senare var vi åter på festivalområdet för att se Five Horse Johnson, som var riktigt bra och onsdagens klart bästa spelning. Vi hörde även ett par låtar av Roffe Wikström, men nä…

Vi var väl tillbaka i stugan vid elvatiden och strax efter började det regna rejält. Vi var tvungna att värma oss med Jäger och Minttu 🙂

Dag 2 skulle Magnus och Camilla på studentskivor så jag gick själv ner till festivalområdet i regnet vid lunchtid. För första gången såg jag Duff McKagan’s Loaded live. Duff var på strålande humör och gjorde en riktigt bra konsert. På slutet kom även några gamla Guns n’Roses-låtar.

Sedan såg jag Buckcherry som var hyfsade även om sångaren verkade drogad. Dan Reed var bättre förra året.

Torsdagens höjdpunkt var förstås Joan Jett & The Blackhearts. Joan Jett har alltid varit en favorit och jag har väntat i många år på att se henne live. De gjorde en riktigt kanonspelning med massor av klassiker.

Det regnade mer eller mindre konstant hela torsdagen och jag såg även lite av Queensryche och FM innan jag tog en flera timmar lång paus i sommarstugan. På kvällen kom Magnus och Camilla tillbaka – och även Tilda, som tagit studenten tidigare under dagen. Grattis!

När vi gick tillbaka till festivalen såg vi en bra spelning med Saxon. Judas Priest är ute på sin avskedsturné och gjorde sin sista spelning någonsin i Sverige. Jag har aldrig varit någon större fan av Judas Priest och såg en halvtimme innan jag gick till nästa scen för att istället se den gamla punkgruppen The Damned. Det var sannerligen inte mycket till punk, de var totalt värdelösa. Efter några låtar tröttnade jag och gick hem och drack pilsner.

Jag, Magnus och Camilla gick ner till festivalen redan till lunch på fredagen och såg först på Steelheart, som hade ett par hyfsade låtar, men annars var ganska dåliga. Mr Big och Evergrey som följde var ännu sämre.

Sedan var det dags för Sweden Rock Festivals bästa spelning 2011 – Jason & The Scorchers. JATS är ett av mina största favoritband någonsin och detta var 4:e gången jag såg dem live. De gjorde en kanonspelning och bjöd på massor av klassiker.

På kvällen var vi åter på plats och såg en kanonspelning på den akustiska scenen av Chips & Kent från Sator.

Jag såg lite av Helloween och sanslöst dåliga inledningar av Whitesnake och Ghost. Det sämsta med många hårdrocksband är dessa jävla solon. Jag begriper inte varför det ena bandet efter det andra ska plåga sin publik med 10-15 minuter långa gitarr- och trumsolon. Det är så fruktansvärt tråkigt att lyssna på. Whitesnake slog alla rekord i denna form av musikalisk tortyr. Ghost är bland det mest bisarra jag sett på en scen.

Den sena underhållningen stod annars en hungrig festivalbesökare för denna sena kväll. Inför Whitesnakes spelning stod jag och hängde på ett staket. Efter en stund kommer en totalt aspackad man och ställer sig några meter bredvid. I den ena handen har han en tallrik med ris och thaimat. Med den andra handen skyfflar han in maten i munnen – näve efter näve. När maten nästan är slut tappar han tallriken innanför staketet och rasar själv i hop på marken utanför. Efter en stund tar han sig med möda upp till sittande läge och får då syn på tallriken innanför staketet. Han sträcker in armen, drar ut tallriken och fortsätter äta (med handen såklart). Jag skrattade så mycket att jag var tvungen att gå därifrån.

Sweden Rock Festivals avslutande dag bjöd på strålande väder. Vi var åter på plats när festivalen drog igång vid lunchtid för att se Canadensiskan Lee Aaron. Hon hade ett par hyfsade låtar, men var annars oerhört tråkig.

Desto roligare var coverbandet Goda Grannar som spelade den ena höjdarlåten efter den andra. Det var bl a Pogues- och Guns n’Roses-låtar.

The Hooters var ett av mina största favoritband i slutet av 80- och början av 90-talet. Jag såg dem live i Lund 1990 och nu var det dags igen. De var fullständigt lysande och gjorde vid sidan av Jason & The Scorchers den bästa spelningen av alla på SRF. Massor av klassika låtar och Eric Bazilian pratade massor av svenska.

Jag såg ett par låtar av Molly Hatchet och Clas Yngström innan det var dags för grillfest i sommarstugan. Mina generösa värdar Magnus och Camilla Gärdebring hade närmare 30 personer på besök och det var många kilo entrecote och ryggbiff på grillen. Lite öl och Jägermeister på det och man var redo för avslutningen av SRF.

Stort tack till Magnus och Camilla för ännu en härlig Sweden Rock Festival. Tack även till Tilda, Sara, Josefine, Kenneth, Fredrik, Leif, Stefan, Fritte och alla andra som jag festat och sett spelningar med under 4 dagar.

Black Label Society var urtråkiga med det ena solot efter det andra. Thin Lizzy var en stor besvikelse, men det var verkligen inte Ozzy Osbourne. Jag hade inga stora förväntningar på Ozzy, men oj vilken spelning han bjöd på. Han hoppade och sprang omkring hela tiden och sjöng alldeles utmärkt.

Det var det bästa året hittills på Sweden Rock Festival. Kommer att bli svårslaget framöver!

Band/artister jag såg på Sweden Rock Festival

Rhino Bucket

Rhino Bucket spelade 8/6 och var ganska bra.

Band/artister jag såg på Sweden Rock Festival

Band/artister jag missade på Sweden Rock Festival

Publik

Leave a Reply Cancel Reply