Sator och Wild Rover live i Kastlösa

Live, Live 2019, Okategoriserade, Recension

Den 8 augusti 2019 såg jag Sator (trio) och Wild Rover live på Alvargården i Kastlösa på Öland.

Sator är ett mycket bra band som jag sett live 6 gånger tidigare. Wild Rover kommer från Hultsfred och är också bra. Det var andra gången jag såg dem live. Jag hann prata lite med Tony, Peter och Bo i Wild Rover före konserten började.

Jag hade förväntat mig att Wild Rover skulle agera förband åt Sator, men så var det inte alls. Först spelade Sator ett set, sedan Wild Rover ett set – och sedan spelade de ett set tillsammans!

Under ett tälttak i en liten trädgård i Kastlösa steg först Kent Norberg, Chips Kiesbye och Heikki Kiviaho från Sator upp på scen och drog igång en bra version av ”No Reason” från albumet ”Stock Rocker Nuts” (1990). Den följdes av ”Gamma Gamma Hey” från debutplattan ”Slammer” (1988).

Det märktes direkt att det skulle bli en mycket intim och trevlig konsert. Sator trio är en annan sak än när hela bandet Sator spelar. Sator är ju ett rockband som öser på rejält. Sator trio spelar samma låtar, men i ett lugnare tempo.

Från senaste skivan ”Under the Radar” kom den bästa låten från första setet. ”Wanted: Hope and Pride Before I Die” är en lysande låt.

Den följdes av ”Rise Again” som också var bra. Heikki Kiviaho började röra sig lite ut från scen, men det skulle bli mer av det senare under kvällen. Heikki är född i Finland och tog över sången i covern av det finska bandet Hurriganes ”I Will Stay”. Fast egentligen är Hurriganes version också en cover då låten först spelades in av det danska bandet Lollipops på 60-talet. Jag minns att jag hade ett kassettband med Hurriganes när jag var i 12-årsåldern, men jag tror inte jag har lyssnat på dem sedan dess.

Sista låten i första set var ”Skyscraper” från Sators bästa album ”Headquake”, som fick en Grammis som bästa hårdrocksalbum 1992.

Efter en kort paus kommer Wild Rover på scen och inledde med ”Smalspåret” som är mycket bra. Wild Rover har skrivit svensk text till den traditionella irländska folklåten ”The Irish Rover”, som bl a spelats in av The Dubliners och The Pogues.

En av de bästa låtarna under Wild Rovers egna set var ”Ramlar och rumlar runt”. Låten är en Hultsfredsk översättning av ”A Pair of Brown Eyes” (skriven av Shane MacGowan och inspelad av The Pogues).

Wild Rover avslutade ett bra set med att sjunga om den småländska rövaren ”Liven” och därefter gjorde de en mycket bra cover av The Men They Couldn’t Hangs bästa låt ”Ghosts of Cable Street”.

Det blev en kort paus innan Sator och Wild Rover trängde ihop sig på den lilla scenen för att spela det sista setet tillsammans. Som andra låt kom en lysande version av ”Hultsfre’marken”. Det var hur kul som helst att se Sator som kommer från Borlänge sjunga på bred Hultsfredsdialekt.

Ingen kunder undgå att se hur kul Sator och Wild Rover hade tillsammans. De sjöng och skämtade med varandra hela tiden. ”Pigvalley Beach” var mycket bra liksom ”Illevik”.

Wild Rovers bästa låt är utan tvekan ”Storgädda”, som är en småländsk version av The Pogues ”Sally MacLennane” (en av Shane MacGowans många musikaliska mästerverk). Det blev ett härligt tryck när Sator och Wild Rover spelade låten tillsammans. Heikki Kiviaho tog tamburinen med sig ut från scenen och fick igång publiken på allvar.

Det fortsatte rocka i en av Sators absolut bästa låtar, ”I’d Rather Drink Talk”.

Det fortsatte lite senare med en ännu bättre Sator-låt. ”I Wanna Go Home” är en helt suverän rocklåt. Den sista Wild Rover-låten för kvällen blev ”Fy skråen vicket härj”.

Heikki tar med sig basen ut bland publiken, han ställer sig på ett litet skrangligt bord och spelar och avslutar med att kasta basen till en kvinna i publiken, men hon är inte med på det hela så basen hamnar på gräsmattan…

Kent Norberg berättade att de nu skulle spela en låt Sator snott från danskarna – och som de inte tänkte lämna tillbaka. Kent börjar lugnt till tonerna av sin akustiska gitarr sjunga ”This Is My Life” (cover av Gasolin’s klassiker). En minut in i låten höjer Chips tempot rejält på sin elgitarr och denna fantastiska låt nästan exploderar. Utan tvekan kvällens bästa låt. Jäklar vad bra den är!

Tanken var kanske egentligen att ”This Is My Life” skulle bli sista låten, men till publikens jubel blir det ett härligt extranummer – en cover av den makalösa ”I Fought the Law”. Låten är skriven av Sonny Curtis och spelades in när han blev medlem av The Crickets (1959). Jag tycker dock att The Clash har gjort den överlägset bästa versionen av låten. Sator och Wild Rover gör en mycket bra cover.

Nu är spelningen egentligen slut och de har pluggat ur instrument och högtalare, men banden har så kul tillsammans så att de även gör en opluggad version av ”Pressure Drop” (The Clash).