Nilla Nielsen live i Köpenhamn

Jag har varit på hundratals konserter. Många har varit bra, några dåliga. Men bland det bästa man kan vara med om är något som inte verkar vara något speciellt utvecklar sig till något riktigt magiskt. Konserten med Nilla Nielsen i Köpenhamn den 11 augusti 2014 blev en av sommarens häftigaste upplevelser.

Det fanns flera tveksamheter inför spelningen som gjorde att förväntningarna inte var så stora. En måndag kväll är ju inte den dag i veckan flest människor går på konsert. En tid före spelningen upptäckte vi att Mojo Blues Bar stavat fel både på Nillas för- och efternamn i sitt program. Man skulle kanske tro att en dansk arrangör skulle kunna stava till ett av de vanligaste danska namnen, men icke. Dessutom fanns det ingen bild på Nilla på Mojos hemsida.

När vi kommer till Mojo finns bara en enda person på plats – tjejen som jobbar i baren. Det är ett väldigt slitet ställe och till vår förvåning är rökning tillåten. På väggarna finns fullt av foton på artister som spelat på Mojo tidigare. Den enda jag känner igen är Kim Larsen. Man börjar undra lite var vi har hamnat. 45 minuter försenad kommer kvällens arrangör och det börjar komma gäster. Jag tänker att det kommer att bli en väldigt sorlig kväll. Så oerhört fel man kan ha.

Kl. 22.00 börjar det med en väldigt fin presentation av Nilla. Hon inleder med en otroligt bra version av sin allra bästa låt – Higher Ground. Ljudet är bra och rösten lika vacker som den brukar vara. Det märks inte ett dugg att hon haft flera långa spelningar under helgen. Och som inte det räckte. Mojo Blues Bar är nu fullsatt och publiken är knäpptyst under hela låten. Efteråt – stora applåder.

Nilla fortsätter med en låt hon skrev till sin danska pappa om saknaden efter honom – The Girl You Used to Know. Det är en väldigt lugn och känslosam låt och nu märker man ännu tydligare att publiken är där för att lyssna på Nilla – inte dricka öl.

Ain’t Got Much är en låt med mer tempo och som handlar om att dela med sig, även om man inte har så mycket. ”Ett leende på bussen” som Nilla brukar säga i sitt mellansnack. Hon gör en av de bästa versioner jag någonsin hört av låten.

De som sett Nilla Nielsen live vet att när hon börjar hoppa på scen brukar det betyda att

1. Hon är glad
2. Hon har fått feeling
3. Nu kan det bli hur jäkla bra som helst ikväll

Det är 88:e gången jag ser Nilla live och jag har sett henne hoppa många gånger. Jag har dock aldrig sett henne göra det så tidigt som i 3:e låten…

Nilla frågar om det är OK att sjunga en låt på svenska. Det verkar det vara och hon fortsätter med ett annat av sina verkliga mästerverk. Så nära är en helt fantastisk låt som kan trollbinda en publik. Nilla strålar av lycka på scen och sjunger helt otroligt. En rolig detalj är att tjejen som jobbar i baren, som tidigare verkat lite småsur och ointresserad av det mesta nu allt oftare tittar runt hörnet. Hon har märkt att det är något speciellt som händer på scen ikväll.

Make Me Believe är en väldigt tidig Nilla-låt. Hon skrev den i tonåren och den finns inte med på någon skiva. Första gången jag hörde låten var i Ängelholm förra hösten. Sedan dess har Nilla ibland spelat den live. Det är en mycket vacker låt som jag hoppas hon ger ut. Nilla har skrivit många låtar som aldrig getts ut. Då och då mailar hon en av dessa till mig. Det finns få saker som gör mig så glad som detta. Samtidigt kan jag bli helt galen på henne. Några av de bästa låtar hon skrivit är det alltså i princip ingen som hört.

Jag har sett hundratals konserter med väldigt många artister & band. Förutom bra låtar och bra framträdande som kan fånga en publik är det två saker som i mina ögon utmärker de allra bästa liveartisterna. En av dessa är mellansnacket. Nilla Nielsen är väldigt bra på mellansnack. De som hört The UFO Song (the  Guinea Pig Song) live vet vad jag menar. Hon brukar börja med att säga att hon ligger på en sommaräng när hon beamas upp i ett rymdskepp där dom rakar av henne håret och utsätter henne för en massa konstiga experiment. UFO-låten är en allegori som handlar om att ge en röst för de (människor och djur) som inte själva har en. Det är en allvarlig och rolig låt på samma gång och är alltid en av de som får fart på publiken.

Den andra saken som kännertecknar de bästa liveartisterna är att de kan spela munspel. Utan att först ha tänkt på det har jag upptäckt i att i nästan alla mina största favoritlåtar (oavsett artist) spelas det munspel. Nilla spelar munspel alldeles utmärkt och det är alltså inte så konstigt att jag tycker att Not Ready är en av hennes bästa låtar. Den brukar dessutom inledas med en skön historia om den misslyckade dejt som ledde fram till låten. Jag är uppenbarligen inte ensam om att gilla Not Ready för det är stormande applåder som följer.

Många av Nillas låtar handlar om olycklig eller problematisk kärlek. You Should Know By Now är ett undantag. Nilla är glad, låten är glad och handlar om att vara riktigt kär. Ironiskt nog skriven när hon inte alls var kär…

Kommer inte att sova i natt var första singeln från albumet Så nära. Det är en av de bästa låtarna från albumet och jag har gillat den från första gången jag hörde den. I sommar har Nilla gjort låten ännu bättre – hon har börjat spela munspel i den. Helt underbart! Sista textraden i låten lyder ”Vi älskar varandra när staden släcks ner, kommer inte att sova i natt”. Live brukar Nilla byta ut ordet ”staden” mot den stad/ort hon spelar i för kvällen. Det trodde jag hon skulle göra även ikväll, men nu blir det lite mer när Nilla helt spontant sjunger hela textraden på danska…

”Ja vi elsker hinanden nor København slukkes ner,
kommer ikke att sove i nat”

Det går inte obemärkt förbi den lyssnande publiken och belönas med kvällens största applåder.

Nilla brukar kalla Goldfish in a Bowl sin största hit. Den är en kanonbra låt som fanns med i soundtracket till filmen Hata Göteborg. Nilla säger att ni får föreställa er låten med trummor och bas – och så lirar hon som tusan på sin akustiska gitarr.

Man from the North är en bra låt från albumet Higher Ground. Efter den är det dags för kvällens kanske allra bästa låt. Found You är en av de bästa låtarna på albumet Shellshocked, men då det är Nillas rockigaste skiva och hon oftast spelar solo med en akustisk gitarr och munspel brukar hon sällan spela den live. Jag tycker det som sagt är en bra låt, men den tillhör ändå inte mina största favoriter med Nilla. Det finns säkert minst 15 andra låtar jag tycker är ännu bättre. Det gäller dock inte ikväll för herregud vilken makalös version hon gör. Det är utan tvekan den bästa version jag hört av Found You solo.

Nilla avslutar konserten med Om jag var Gud för ikväll. Det är en skön låt som handlar om önskan om att göra världen lite bättre. Det har varit en otrolig kväll och publiken verkar aldrig sluta applådera. Om den inledande presentationen var fin så är det ändå inget mot det tack Nilla för motta efteråt. Alain som varit arrangör för kvällen är översvallande i sitt beröm och publiken fortsätter applådera. Nilla går ner från scen och sätter sig vid bordet, men även om hon spelat längre än den utsatta tiden vill både Alain och publiken höra mer. Nilla applåderas upp på scen för ett extranummer. Hon väljer den fina kärlekslåten Head Over Heels. Hon fortsätter hoppa som så många gånger tidigare under kvällen och avslutar den på bästa sätt.

 

Sådana här kvällar är egentligen omöjliga att beskriva – man måste vara där när det händer. Det är en upplevelse man aldrig glömmer. När en sen och blåsig måndags-kväll på en parallellgata till Ströget i Köpenhamn med dåliga förutsättningar förvandlas till något helt magiskt. Stort tack Nilla. Du är så grym!!!

Band

Nilla Nielsen (sång, gitarr, munspel)