Nilla Nielsen live i Helsingör

Live, Live 2014, Nilla Nielsen, Recension

Den 26 september 2014 såg jag en mycket bra konsert med Nilla Nielsen på Holger Danske Bar under Kulturnatten i Helsingör.

Det var proppfullt med människor redan när vi kom till Holger Danske. Sedan kom ännu fler… Hela Helsingör verkade delta i Kulturnatten för det var folk överallt.

Nilla inledde med en mycket fin version av Kommer inte att sova i natt som följdes av Man from the North. En låt gavs ut som singel 2009 men som hon spelat live ganska sällan de senaste åren.

Ain’t Got Much är låt som handlar om att dela med sig, även om man inte har så mycket. Make Me Believe är en raritet som Nilla inte gett ut på skiva, men som skrevs redan på 90-talet.

Publiken stortrivdes och man hörde danskar sjunga med i den otroligt vackra Så nära – en av mina absoluta favoriter. Jag blir alltid glad av att höra Not Ready, dels för att det är en grym låt som Nilla brukar inleda med ett kul mellansnack – och dels för att hon spelar alltid spelar munspel i låten.

The UFO Song (the Guinea Pig Song) är en kul allegori om ett allvarligt ämne. Nu är inte jag en person som tror på övernaturliga saker, men man började nästan undra vad som landat utanför för mitt i låten börjar det välla in folk nerför den trånga trappan till krogen. Det kom minst 30 personer på en enda gång – och då var det redan väldigt trångt om utrymme…

Nilla fortsatte med en grym version av You Should Know By Now där hon mitt i låten vävde in lite av U2:s Sunday Bloody Sunday. Som om inte det räckte följde en ännu bättre låt – Higher Ground.

Sista tredjedelen av konserten var helt magisk. Det började med Goldfish in a Bowl (eller sin stora hit som Nilla brukar kalla den) och sedan ännu en av mina favoritlåtar – den rockiga Bite Me. Det är egentligen en låt för ett helt band, men en spelglad Nilla med en fantastisk röst och en akustisk gitarr kan bjuda på riktigt ös själv också.

Munspelet kommer fram igen i covern av Steve Earle’s sköna You’re Still Standing There. Salt och Found You är liksom Man from the North utgivna som singlar, men låtar som bara dyker upp då och då på Nillas repertoar nu för tiden. Denna kväll bjöd hon på båda. Om jag var Gud för ikväll var också bra.

När hon spelar i Danmark brukar Nilla sjunga någon dansk låt. Hennes pappa var dansk så hon sjunger mycket bra även på danska. I Helsingör blev det också en dansk låt, men på engelska… Gasolins This is My Life. Det blev rejäl allsång. Head Over Heels är en egen härlig låt som kärlek.

Jag som sett Nilla live så många gånger vet att hon nästan alltid sjunger bättre och bättre ju längre tiden går på en spelning. Allra bäst är förstås hennes egna låtar, men det finns en annan låt som hon gör bättre än alla andra – och det är en låt väldigt många artister försökt sig på. Piece of My Heart är en klassiker som först gavs ut med Erma Franklin, men som är mest känd med Janis Joplin. De båda får ursäkta, men av alla versioner jag hört av låten är det Melissa Etheridge och Nilla Nielsen som är i en egen klass. Herregud vad hon sjöng denna kväll. Man märker det så tydligt på publiken. Helt plötsligt stannar liksom allt annat upp och efteråt hör jag ofta kommentarer i stil med ”vilken otrolig röst hon har”. Kolla in tjejen som reser sig i slutet på videon nedan…

Tanken var väl egentligen att Piece of My Heart skulle bli avslutningslåten för kvällen, men efter stormande applåder gick Nilla upp på scen igen och körde Higher Ground en gång till. Tack för ännu en grym spelning i Helsingör Nilla!