Mike Peters live i Köpenhamn
Den 20 maj 2015 såg jag Mike Peters live på Mojo Blues Bar i Köpenhamn.
Jag har varit stor fan av The Alarm i mer än 30 år. Jag älskar deras musik och har alltid velat se dem live. Jag trodde knappt mina ögon när jag för ett par månader sedan såg att sångaren i The Alarm, Mike Peters skulle spela på Mojo Blues Bar i Köpenhamn. Det blev en fantastisk kväll och jag fick höra alla mina favoritlåtar av Alarm.
Mike Peters steg upp på scen till stora applåder och sa ”Let’s begin from the beginning” och började spela Unsafe Building. Efter denna sa han att ikväll är det publiken som bestämmer vilka låtar jag ska spela.
Första önskningen var Deeside. En grym rocklåt som funkar alldeles utmärkt solo med en akustisk gitarr.
Sedan följde fina Moments in Time och The Deceiver. Jag satt verkligen och njöt av musiken.
The Alarm bildades 1981 i Rhyl (i Wales). The Alarm bestod av Mike Peters, Eddie MacDonald, Dave Sharp och Nigel Twist. Då hade bandmedlemmarna redan spelat tillsammans i några år i banden The Toilets och Seventeen. Dave var inte med i The Toilets, men Mike berättade att det var han som fixade deras första gig.
Någon önskade A New South Wales och den sjöng Mike hälften på engelska och hälften på kymriska (walesiska). Några av önskningarna fick vänta lite med kommentaren ”A little bit early for that one yet”.
Mike Peters är just nu ute på en turné som han döpt till ”30th Anniversary Strength Wold Tour 2015”. Första set avslutades med Father to Son och Majority, som båda kommer från det suveräna albumet Strength från 1985.
The Alarm splittrades 1991 på ett dramatisk sätt. Efter den sista låten på en konsert, Blaze of Glory, säger Mike Peters följande, varpå han lämnar scenen – och bandet.
”We’ve shared some great moments in time over the last ten years and tonight I would like to thank all the people who have supported me from the beginning to the end. Tonight this is my last moment with the Alarm, I’m going out in a Blaze of Glory – my hands are held up high”
Efter 10 låtar och en knapp timme tog Mike Peters en paus, då han gick runt och pratade med fans och samlade in önskningar inför andra set. Samtidigt kom en bastrumma upp på scen.
Första låten i andra set var en av Alarms mest kända – The Stand (Prophecy). Jag älskar munspel och det måste Mike Peters också göra för hans spelar munspel i var och varannan låt, inte minst i The Stand. Det märktes direkt att nu kommer det att bli ännu mer ös i konserten.
För några år sedan turnerade Mike Peters som sångare med bandet Big Country, vars ursprungliga sångare Stuart Adamson begick självmord 2001. På Mojo tillägnades han en mycket bra cover på Big Countrys egen låt In a Big Country.
I början av 80-talet lärde The Alarm känna U2 och var flera gånger förband åt dem. På U2:s War-turné 1983 var såväl The Alarm som Big Country förband under turnén. Mike berättade historien om hur han, Bono, The Edge och Stuart Adams lärde sig spela en låt tillsammans på ett hotellrum och sedan drar han igång Bob Dylan’s Knockin’ on Heaven’s Door.
Avslutningen av konserten är helt sanslöst bra. Mike Peters säger ”This is a rebel song, called Sixty Eight Guns”. Detta är en av Alarms absolut bästa låtar. Mojo Blues Bar är ett legendariskt spelställe mitt i Köpenhamn. De har livemusik alla dagar, hela året. Jag var där första gången i augusti när Nilla Nielsen spelade där. Precis som då var det denna ikväll i princip fullsatt i den lilla väl inrökta lokalen. Det är knäpptyst under låtarna och stormande applåder emellan – om inte artisten på scen vill ha lite mer medverkan från publiken, och det ville Mike Peters. Det var både allsång och handklapp så det stod härliga till.
68 Guns följdes av den om möjligt ännu bättre Absolute Reality och titellåten Strength. Sedan var det dags för låten som direkt fick mig att fastna för The Alarm – Where Were You Hiding When the Storm Broke? Detta är egentligen en låt för ett helt rockband, men Mike öser på för fullt på gitarren, bastrumman och munspelet. Publiken får vara kör.
Konserten var nu fruktansvärt bra, men det skulle bli ännu bättre. The Alarm har gjort hur många bra låtar som helst, men allra bäst är Spirit of ’76. När Mike började spela de första tonerna rös jag i hela kroppen. Det är inte bara Alarms bästa låt – det är en av de bästa låtar som någonsin gjorts av något band. Han avslutar med att viska ”Is it still out there – the Spirit of ’76”, varpå han gör en skön övergång till makalösa Blaze of Glory.
1995 drabbades Mike Peters första gången av cancer. Den besegrades, men 10 år senare fick han leukemi och har sedan dess kämpat mot sjukdomen. Låten Without a Fight handlar om detta och den spelas med en otrolig glöd.
Det har varit en helt makalös konsert, men den är inte riktigt slut än. Som avslutning ber Mike Peterson publiken komma fram alldeles intill scenen och spelar härliga versioner av Rescue Me och One Guitar.
Frågan är om jag kommer att få se en bättre konsert i år. Det är svårt att beskriva hur bra den var och vilken känsla det var att äntligen få se Mike Peters live. Stort tack, Mike! Nu får man nog boka en biljett till den årliga The Gathering i Wales.
Efter konserten fick jag möjlighet att tacka Mike för den makalösa konserten och växla några ord. Jag körde hem mot Skåne igen med ett stort leende på läpparna efter en underbar konsertkväll i sköna Köpenhamn.
Band
Mike Peters (sång, gitarr, munspel, bastrumma)
Turné
30th Anniversary Strength Wold Tour 2015
Videos
Father to Son
The Stand (Prophecy)
Knockin’ on Heaven’s Door
Sixty Eight Guns
