Ian Hunter & The Rant Band live i Malmö

Den 15 november 2016 såg jag Ian Hunter & The Rant Band live på Kulturbolaget i Malmö.

Jag har lyssnat på Ian Hunter i mer än 30 år och har många skivor både med honom som soloartist och från tiden i Mott the Hoople. Jag hade dock aldrig sett honom live tidigare och såg fram emot konserten. Ian Hunter & The Rant Band började mycket bra med nya låten That’s When the Trouble Starts som följdes av den betydligt äldre och mer välkända Once Bitten Twice Shy, som jag tycker är en av hans absolut bästa låtar.

Det förvånade mig lite att en artist som varit med så länge som Ian Hunter och har så många kända låtar ändå spelade så mycket nytt. 6 av låtarna kom från årets album Fingers Crossed och ytterligare 3 från det förra. Det gjorde absolut ingenting, tvärtom de flesta nya låtarna var väldigt bra. En av de jag gillade mest var Saint.

Inledningsvis spelade Ian gitarr, men inför Cleveland Rocks satte han sig ner bakom pianot. Cleveland Rocks fanns med på albumet ”You’re Never Alone With a Schizophrenic” som kom 1979. En lysande låt från en platta med en lysande titel…

Ungefär mitt i konserten kom en annan gammal höjdare. Ian Hunter må ha fyllt 77 år men rocka kan han fortfarande (övriga bandmedlemmar är inte heller purunga). Just Another Night var en av kvällens bästa låtar. Shrunken Heads är en betydligt lugnare låt, men ändå mycket bra.

White House och i synnerhet Bow Street Runners är 2 av de bästa låtarna från nya albumet. Ian Hunter omger sig med duktiga musiker och det märks att de har kul tillsammans på scen. Se bara på Ian och basisten Paul Page under American Spy.

Ian Hunter & The Rant Band spelade många bra låtar under kvällen, men allra bäst var nog Michael Picasso. Det är fantastisk låt och en hyllning till Hunters forne gitarrist Mick Ronson som dog 1993.

Hela avslutningen av konserten var grymt bra. Michael Picasso följdes av 23A, Swan Hill som nästan var lika bra. Båda låtarna finns med på albumet ”The Artful Dodger” från 1996. Det var fullsatt på KB och det var en härlig stämning och riktigt bra tryck.

Velvet Undergrounds Sweet Jane är en riktig klassiker, som jag hört med många artister genom åren. Ian Hunter gjorde en mycket bra version.

All the Way from Memphis inledde extranumren och är en av de bästa låtarna från tiden med Mott the Hoople. Fullt ös igen och en av kvällens 3 bästa låtar.

Mott the Hooples mest kända låt skrevs inte av Ian Hunter utan av David Bowie. All the Young Dudes är också en mycket bra låt som de flesta hört åtskilliga gånger.

De 3 låtar jag gillar allra mest med Ian Hunter (Irene Wilde, I Wish I Was Your Mother och Roll Away the Stone) spelade han inte, men ändå var konserten bättre än jag vågat hoppas på. En mycket bra konsert avslutades med Goodnight Irene.

Ian Hunter & The Rant Band

Ian Hunter (Sång, gitarr, piano, munspel)
James Mastro (Gitarr, sång)
Mark Bosch (Gitarr, sång)
Paul Page (Bas, sång)
Steve Holley (Trummor)
Dennis DiBrizzi (Klaviatur, sång)