Guns n’ Roses live i Oslo
Den 19 juli 2018 såg jag Guns n’ Roses live på Valle Hovin i Oslo.
Efter att ha sett 2 fantastiska konserter med Guns n’ Roses 2017 (Köpenhamn och Stockholm) var jag snabb att köpa biljetter till årets konserter i Oslo och Göteborg.
Guns n’ Roses är utan tvekan världens genom tiderna bästa hårdrocksband och de har hur många bra låtar som helst. Låtlistan 2018 är med några få undantag samma som 2017.
Till stort jubel kommer Guns n’ Roses in på scen. Axl Rose studsar omkring, kör lite ormdans och börjar sjunga ”It’s So Easy”. ”Mr. Brownstone” följer i ett härligt tempo med mycket gitarr. ”Chinese Democracy” är till skillnad från övriga album en riktigt kass platta. Tyvärr fortsätter Guns n’ Roses spela flera låtar från denna. Titellåten är minst dålig, men den är långt ifrån bra.
Slash med sin Gibson Les Paul drar igång ”Welcome to the Jungle”. Axl tar plats vid hans sida längst fram på scenen och vrålar:
Do you know where the fuck you are
you’re in the jungle, baby
you’re gonna die
Det började bra med ”It’s So Easy” och ”Mr. Brownstone”, men det är i ”Welcome to the Jungle” hela stadion fullkomligen exploderar i rock’n’roll. Stämningen är på topp – både hos band och publik.
”Double Talkin’ Jive” är bra, men ändå ingenting mot ”Estranged” som är helt enorm. Slash är fantastisk på gitarr, Dizzy Reed mycket bra på piano, melodin lysande och Axl sjunger bättre än förra året. En helt underbar låt – inte minst avslutningen. Det märks redan nu att det kommer att bli en riktigt bra kväll.
En ösig version av ”Live and Let Die” följer.
Covern av Velvet Revolvers låt ”Slither” är ganska bra, men sedan är det dags för en av konsertens absoluta höjdpunkter.
Inledningen av ”Rocket Queen” är mycket bra, sedan kommer ett instrumentalt mittenparti och sist en fullkomligt makalös avslutning. Jag har alltid gillat ”Rocket Queen”, men aldrig tyckt den tillhört Guns n’ Roses bästa låtar. Ikväll gör den definitivt det. Helt fantastisk version, vilket förstås belönas med stormande applåder.
Några veckor tidigare hade Guns n’ Roses släppt en remastrad jubileumsutgåva av ”Appetite for Destruction” i olika version (allt från en vanlig CD till en mastodontbox för 9 999 kr). Ett riktigt guldkorn från denna är outtaken ”Shadow of Your Love”. Det är en härligt punkig låt – inte konstigt att Duff McKagan ser extra glad ut när de river av låten i ett rasande tempo på Valle Hovin.
Konserten fortsätter i samma tempo med en lysande ”You Could Be Mine”.
Duff McKagan tar över mikrofonen. Efter några inledande rader från Johnny Thunders ”You Can’t Put Your Arms Around a Memory” blir det punkrock med en cover av The Misfits ”Attitude”. Duff är lysande och en glad Slash bjuder på duck-walk.
”Civil War” är enormt bra. Slash spelar 12-strängad gitarr och Frank Ferrer är bra bakom trummorna, men den som framförallt gör låten är en fantastisk Axl Rose. En magisk version av ”Civil War” följs av en mycket bra ”Yesterdays”.
Slash har liksom hela bandet varit bra hela kvällen, men nu tar han över nästan helt ett tag. Det börjar med ett långt gitarrsolo, där övriga i bandet efterhand fyller på. Det följs av ”Speak Softly Love” (från filmen ”Gudfadern”). Sedan rockhistoriens bästa gitarriff. ”Sweet Child O’ Mine” är sanslöst bra. Vilken otrolig urladdning.
Efter covern ”Wichita Lineman” följer den underbara ”Don’t Cry”. Den börjar lugnt och vackert. Sedan bara växer och växer den. Det går knappt att beskriva hur bra ”Don’t Cry” är i Oslo – den var enormt bra i Stockholm förra året och detta är minst lika bra.
”Used to Love Her” är bästa låten på plattan ”Lies” och jag är glad att den finns med på årets setlista.
Richard Fortus briljerar på gitarr tillsammans med Slash i den instrumentala covern av Pink Floyds ”Wish You Were Here”.
Axl kommer tillbaka in på scenen och sätter sig bakom pianot som kommit upp i framkanten av scenen och börjar spela det vackra outrot från Derek & The Dominoes ”Layla”, Efter en konstpaus drar Axl sedan igång pianot igen med ”November Rain”. Axl sjunger och spelar piano mycket bra, men de verkliga rysningarna kommer när Slash ställer sig högst upp på scenen och börjar spela solot mitt i låten. Jag läste nyligen att ”November Rain” var den första musikvideon att nå 1 000 000 000 visningar på YouTube. 1 MILJARD!!! Det är sjukt mycket, men jag är inte förvånad att det är denna fantastiska låt som först nått det antalet.
Axl är på ett strålande humör och när Guns n’ Roses spelar ”Knockin’ on Heaven’s Door” som de gör denna kväll och möter sådan enorm allsång från publiken vill man inte vara någon annanstans. ”Knockin’ on Heaven’s Door” är en grym låt, skriven av Bob Dylan. Många band har gjort suveräna covers av låten, inte minst The Alarm, men ingen gör den lika bra som Guns n’ Roses.
”Nightrain” låter som om Guns n’ Roses släppte loss ett monster. Jäklar vad bra dom är. Axl Rose, Slash, Duff McKagan, Richard Fortus, Frank Ferrer, Dizzy Reed och Melissa Reese. Guns n’ Roses är sanslöst bra live 2018. Bäst av alla i ”Nightrain” är Axl Rose – han sjunger bättre än på alla andra låtar under kvällen. Hela bandet verkar överlyckliga på kvällens konsert och visar en otrolig spelglädje.
Bandet lämnar scenen, men kommer snart tillbaka för extranummer. Det börjar med en lugn, akustisk och mycket fin ”Patience”.
Jag förstår inte vad ”Madagascar” och ”The Seeker” gör bland extranumren, men sedan är det dags för den magiska avslutningen.
En sanslöst bra konsert avslutas med en suverän version av ”Paradise City”. Melissa Reese headbangar, Duff ler, Slash spelar på gitarren bakom nacken och Axl skrattar och kutar omkring som en galning. Det är fyrverkeri, konfettiregn, gitarrsolo, 80 000 händer i luften – rock’n’roll på högsta nivå. Axl avslutar med att kasta ut micen till den lyriska publiken.
Efter 32 låtar under 3,5 timmar lämnar bandet scenen, men kommer tillbaka efter några minuter för att tacka publiken. De ställer sig med armarna om varandra och bugar till stående ovationer. Slash, 53 år ung, ställer sig på armarna och går så ut från scen!
Det är utan tvekan årets bästa konsert – och kanske den allra bästa jag har sett med Guns n’ Roses. Både bandet och publiken var helt fantastiska.
Det som inte var lika bra var arenan i sig. Valle Hovin är verkligen ingen höjdare att se en stor konsert på. En skridskoanläggning utan läktare gör att det är väldigt svårt att se bandet på scen. Att ta sig in på arenan gick väl hyfsat (mest beroende på att folk går in under flera timmar), men när sedan alla ska ut samtidigt blir det ett trångt kaos när arrangörerna inte har vett att öppna upp utgångarna ordentligt.
Guns n’ Roses
Axl Rose (sång, piano)
Slash (gitarr)
Duff McKagan (bas, sång)
Richard Fortus (gitarr, sång)
Frank Ferrer (trummor)
Dizzy Reed (klaviatur, piano, slagverk, sång)
Melissa Reese (klaviatur, synthesizer, programmering, sång)
Turné
Not in this lifetime tour
Förband
Recension
