Guns n’ Roses live i Göteborg

Guns n'Roses, Live, Live 2018, Recension

Den 21 juli 2018 såg jag Guns n’ Roses live på Ullevi i Göteborg.

Om sikten var lite dålig i Oslo 2 dagar tidigare så var den desto bättre på Ullevi. Vi hade lyckats få riktiga kanonplatser på läktaren nära scenen. Man såg visserligen inte den stora skärmen bak på scenen, men såg bandmedlemmarna desto bättre. Ljudet var strålande konserten igenom förutom vid ett par tillfällen då vinden ställde till det lite.

Efter kanonkonserten i Oslo var det alltså dags att se världens genom tiderna bästa hårdrocksband igen.

Det är fullt ös direkt i ”It’s So Easy” och ännu mer blir det i ”Mr. Brownstone”.

Slash och Duff drar igång en blytung ”Welcome to the Jungle”. Axl vrålar till publikens stora jubel och börjar sjunga denna lysande rocklåt. Slash och Duff ler brett under låten. Grymt bra version, nu är konserten igång på allvar.

”Double Talkin’ Jive” är ösig och Duff hjälper Axl lite med sången iförd en Hisingen-tröja. Alltså det här med Golden Circle… Det är bra att man tänker på säkerheten och ”delar av” innerplan med staket, men man måste för tusan anpassa det efter hur många människor som ska finnas framför och bakom staketet. Det ser inte klokt ut när det finns stora tomma ytor längst fram vid scenen och sedan är det smockfullt bakom staketet och hela vägen bakåt. Hur tänkte ni där, Ullevi?

”Estranged” är helt magisk. Slash är fantastisk på gitarr, Dizzy Reed mycket bra på piano, melodin lysande och Axl sjunger kanonbra. Dessutom är Frank Ferrer förmodligen den bästa trummis Guns n’ Roses haft. En helt underbar låt – inte minst avslutningen. Och en av konsertens absolut bästa låtar.

”Live and Let Die” följer i ett härligt tempo. Axl vrålar och Melissa Reese headbangar. Sedan en tung cover av Velvet Revolvers låt ”Slither”.

”Rocket Queen” var helt makalös 2 dagar tidigare i Oslo. Första delen kommer inte riktigt upp till samma höjder i Göteborg, men avslutning är fullkomligt makalös även ikväll.

”Shadow of Your Love” från jubileumsutgåva av ”Appetite for Destruction” är fruktansvärt bra. Hur kan de inte ha gett ut den här låten tidigare?

På ”You Could Be Mine” är det många händer i luften och rejäl allsång. Axl och Melissa sjunger och hela bandet öser på.

Duff McKagan tar över mikrofonen. Efter några inledande rader från Johnny Thunders ”You Can’t Put Your Arms Around a Memory” blir det punkrock med en lysande cover av The Misfits ”Attitude”. Slash hoppar, kör duck-walk och dansar omkring som en galning medan Duff sjunger och ökar tempot ännu mer.

Axl kommer tillbaka på scen och visslar igång ”Civil War”. Slash spelar 12-strängad gitarr och Frank Ferrer är bra bakom trummorna, men den som framförallt gör låten ännu en gång är en fantastisk Axl Rose. Herrejävlar vad bra det är.

Nästa höjdare från ”Use Your Illusion” är ”Yesterdays”. Men varför ”Coma”?

Slash tar över helt ett tag. Det börjar med ett långt gitarrsolo, där övriga i bandet efterhand fyller på. Det följs av ”Speak Softly Love” (från filmen ”Gudfadern”). Sedan rockhistoriens bästa gitarriff. ”Sweet Child O’ Mine” är Guns n’ Roses bästa låt och det visar dom verkligen på Ullevi. Vilken enorm uppvisning!

”Don’t Cry” börjar lugnt och vackert. Sedan bara växer och växer den. Axl sjunger kanonbra och får stor hjälp med allsång från publiken. Jag ryser så bra det är. Precis som i Oslo är det en av kvällens bästa låtar.

En mycket bra ”Used to Love Her” följer. Det är kul att se Axl, Slash och Duff tillsammans längst fram på scenen.

Richard Fortus och Slash är bra på gitarr i den instrumentala covern av Pink Floyds ”Wish You Were Here”.

Axl kommer tillbaka in på scenen och sätter sig bakom pianot och börjar spela ”November Rain”. Mitt i låten ställer sig Slash högst upp på scenen och börjar spela solot mitt i låten. Låten växer hela tiden och blir helt enorm. Lika bra som någonsin tidigare.

Axl iförd cowboyhatt är strålande i ”Knockin’ on Heaven’s Door” och publikresponsen är fenomenal i denna underbara låt som skrevs för 45 år sedan av Bob Dylan.

Here comes the pain train

Guns n’ Roses rockar så in i helvete i ”Nightrain”. Grym spelglädje i ett rasande tempo. Denna låt är lika bra kväll efter kväll.

Bandet lämnar scenen, men kommer snart tillbaka för extranummer. ”Patience” med akustiska gitarrer är otroligt bra. Läste någon recension där de skrev att Axl inte hade någon röst kvar i denna låt – vilket fullkomligt nonsens. Det är fan inget fel på rösten i videon nedan. Magisk version.

Jag förstår fortfarande inte vad ”Madagascar” och ”The Seeker” gör bland extranumren.

En fullkomligt lysande konsert avslutas med en sanslöst bra version av ”Paradise City”. Melissa Reese headbangar, Duff ler, Slash spelar på gitarren bakom nacken och Axl kutar omkring som en galning. Det är fyrverkeri, konfettiregn, gitarrsolo och ett helt enorm tryck när hela Ullevi kokar.

Efter 32 låtar under 3,5 timmar lämnar bandet scenen, men kommer tillbaka efter några minuter för att tacka publiken. De ställer sig med armarna om varandra och bugar till stående ovationer. Slash ställer sig även ikväll på armarna och går så ut från scen!

Konserterna med Guns n’ Roses i Göteborg och Oslo är utan tvekan årets bästa. Det här kan man se hur många gånger som helst.

Guns n’ Roses

Axl Rose (sång, piano)
Slash (gitarr)
Duff McKagan (bas, sång)
Richard Fortus (gitarr, sång)
Frank Ferrer (trummor)
Dizzy Reed (klaviatur, piano, slagverk, sång)
Melissa Reese (klaviatur, synthesizer, programmering, sång)