Dropkick Murphys live i Malmö
Den 19 juni 2024 såg jag Dropkick Murphys live på Folkets Park i Malmö.
Detta var 6:e gången jag såg Dropkick Murphys live (och den 2:a på Folkets Park). De är ett grymt bra liveband.
”The Lonesome Boatman” är perfekt som inledningslåt, den får igång publiken direkt. Den följdes av en makalöst bra ”The Boys are Back”.
Den följdes av ”Smash Shit Up” och ”Good As Gold” från albumet ”Turn Up That Dial”. Båda är mycket bra.
Tempot ökade ännu mer i ”Johnny, I Hardly Knew Ya” och det var också bra fart på publiken. Sedan kom ”Gotta Get to Peekskill”, som är den bästa låten från senaste albumet ”Okemah Rising”.
Nästa kanonlåt är ”Fields of Athenry”. Campbell Webster är mycket bra på säckpipa.
Dropkick Murphys spelade låtar från hela sin karriär. Flest var det faktiskt från debutalbumet ”Dor or Die”. 3 av dessa kom på rad ”Road of the Righteous”, ”Fightstarter Karaoke” och ”Barroom Hero”.
De följdes av 3 låtar från albumet ”The Warrior’s Code”; ”Sunshine Highway” var kanonbra och ”Captain Kelly’s Kitchen” var också bra, men allra bäst var den lysande ”The State of Massachusetts”, som är en av Dropkick Murphys absolut bästa låtar.
Resten av konserten är otroligt bra. ”Worker’s Song” är en helt makalöst bra låt. Vilket otroligt ös. Kvällens bästa låt! Ken Casey gör en enorm insats som sångare. Han är ofta halvvägs ute bland publiken och sjunger. Han har en sanslös energi och eldar ständigt på såväl bandet som publiken.
Tim Brennan är också helt otrolig på framförallt gitarr och dragspel. Alla i Dropkick Murphys är bra musiker och de är ett fantastiskt liveband.
”The Hardest Mile” är en av de bästa låtarna från albumet ”Going Out in Style” och helt lysande denna soliga kväll i Malmö.
Dropkick Murphys bjöd på en kanonbra version av ”You’ll Never Walk Alone” (även om inget slår Liverpoolpublikens version på Anfield Road).
”Rose Tattoo” från albumet ”Signed and Sealed in Blood” är grymt bra, men covern av ”The Irish Rover” är ännu bättre. Därefter lämnar Dropkick Murphys scenen, men är snart tillbaka igen.
Första extranumret är en glödande version av ”I’m Shipping Up to Boston”.
Konserten avslutas med ”Kiss Me, I’m Shitfaced” där de får god hjälp från publiken med allsången.
Dropkick Murphys bjöd ännu en gång på en makalöst bra konsert. De är definitivt ett av de bästa liveband som finns. Kvällens bästa låtar var ”Worker’s Song”, ”The State of Massachusetts”, ”The Boys Are Back”, ”I’m Shipping Up to Boston”, ”The Hardest Mile” och ”You’ll Never Walk Alone”.
Dropkick Murphys
Ken Casey (sång)
James Lynch (gitarr, sång)
Matt Kelly (trummor, bodhran, sång)
Tim Brennan (gitarr, dragspel, mandolin, klaviatur, sång)
Jeff DaRosa (banjo, mandolin, bouzouki, munspel, sång)
Övriga musiker
Kevin Rheault (bas, sång)
Campbell Webster (säckpipa, flöjt, fiol)