Dan Baird & Homemade Sin live i Klippan

Dan Baird, Georgia Satellites, Live, Live 2015, Recension

Den 30 maj 2015 såg jag Dan Baird & Homemade Sin live på Norrehus i Klippan. En helt lysande konsert.

Efter förbandet Southern Kings var det nu dags för kvällens huvudattraktion att komma upp på scenen. Nu hade Dan fått tillbaka rösten och var på rejält spelhumör.

Spelningen började i ett rasande tempo. I Dunno är ös från början till slut. Crooked Smile har massor av härligt gitarrspelande. Bandet fortsatte ösa på i Georgia Satellites klassiker Keep Your Hands to Yourself.

Another Chance är en lysande låt, som börjar i ett lugnt tempo med bara Dan som sjunger och spelar gitarr. Man riktigt ser hur han njuter när han spelar med den höga hatten på huvudet och Jimi Hendrix på T-shirten. Jag tycker att Dan Baird & Homemade Sin är ett av världens absolut bästa band. De har fullkomligt lysande låtar och är strålande musiker. De har också en fullkomligt magisk övergång mellan vissa låtar. Det bästa exemplet på detta är när Another Chance avslutas för att övergå i Younger Face. Herregud vad bra det är. Another Chance är en lugn låt med skönt gung – Younger Face är ösig rock’n’roll av bästa märke.

Det fortsätter med härliga låtar som Julie & Lucky och I Love Your Period. Lite senare kommer Hard Luck Boy, som var med på en samlingsskiva av Georgia Satellites och som de spelar ganska sällan live.

Vi får även höra en alldeles ny låt, som jag inte vet vad den heter.

Avslutning av konserten är magisk. Det börjar med Mon Cheri. Till skillnad från i Malmö 2 dagar tidigare spelar man nu Railroad Steel och som man gör det. Detta är en av de bästa livelåtar som finns och jag har hört den många gånger live förr. Men jag har nog aldrig sett bandet göra en sanslöst bra version tidigare. Det går inte att beskriva vilket ös det var, man måste vara på plats.

Det är dock inte slut än. Two For Tuesday är nästan lika bra. Sheila är ännu en grym låt från Georgia Satellites-tiden och ikväll innehåller den delar av Elvis-låten Burning Love.

Det är stormande applåder och bandet kommer tillbaka för ett par extranummer. Först en mycket bra cover av Dylans Quinn the Eskimoo (the Mighty Quinn) och sist Don’t Pass Me By.

Tack för en lysande uppvisning om hur rock’n’roll ska spelas! Ser redan fram emot nästa Sverige-besök.