Bruce Springsteen & The E Street Band live i Stockholm

Den 18 juli 2024 såg jag Bruce Springsteen & The E Street Band live på Strawberry Arena i Stockholm.

Detta var den andra konserten på Strawberry Arena (som tidigare hette Friends Arena). Den första var 3 dagar tidigare, men den såg jag inte. Detta var min 29:e konsert med Bruce Springsteen.

Bandet kommer in på scen, Bruce säger ”Hej Stockholm” och inleder med en härlig version av ”Seeds”.

Det är egentligen den perfekta förstalåten, men det går alldeles utmärkt att höra ösiga ”My Love Will Not Let You Down” som andralåt också. Tempot ökar och bra tryck! Max Weinberg öser på rejält bakom trummorna. Bruce tar hand om gitarrsolona och eldar på publiken.

Little Stevens gitarr är färgad som Ukrainas flagga när de gör en grymt bra ”No Surrender”. Det är ett härligt tryck i konserten redan så här tidigt.

”No Surrender” växlar direkt över i ”Ghosts”, som är helt lysande. Bruce och Steve delar mic och sedan går Bruce nerför trapporna till publiken och med ett stort leende eldar han på dem ännu mer. I slutet av låten kommer Jake Clemons fram, delar mic med Bruce och spelar ljuvlig saxofon. ”Ghosts” följs av ”Letter to You” från samma album.

”The Promised Land” är magisk. Underbart munspel från Bruce och enorm respons från publiken. Jake Clemons är fenomenal på saxofon. Mitt i låten går Bruce ner publiken och bjuder på ännu ett härligt munspelssolo. En av konsertens absolut bästa låtar och för första gången är det bra ljud på Strawberry Arena.

”The Promised Land” övergår i en av de bästa versioner av ”Hungry Heart” jag någonsin hört. Stor allsång från publiken, men Bruce vrålar ”högre!” medan han sjunger nere bland publiken den största delen av låten. Jake är återigen lysande på saxofon. Ett helt underbart ös låten igenom.

Sedan en liten överraskning. Jag hade inte hört den live sedan 2016, men denna kväll fick vi höra ”Waitin’ on a Sunny Day”. Den spelas inte så ofta numera och det är kanske förklaringen till att Bruce både sjöng och spelade lite fel i inledningen av låten. Little Steven skrattar och försöker hjälpa honom rätt. Bruce säger ”Oh, fuck it”, slänger den akustiska gitarren i en hög båge till sin gitarrtekniker och går ner till publiken igen. En pojke får komma upp på scenen och sjunga med Bruce. Han får ett munspel som tack för hjälpen. Sådan värme och glädje är det under hela konserten.

”Atlantic City” från albumet ”Nebraska” är kanonbra och följs av en blytung version av ”Youngstown”. Nils Lofgren är otroligt bra på gitarr.

Det har nu gått en timme och den har varit makalöst bra. Bruce Springsteen & The E Street Band är världens bästa band och det visar de verkligen i Stockholm denna kväll.

Bruce sjunger bra, är en bra gitarrist och en enorm frontman. Little Steven och Nils Lofgren (gitarr), Garry Tallent (bas), Max Weinberg (trummor). Patti Scialfa är tyvärr inte med denna gång. Och sedan alla de andra musikerna på scenen, bl a Jake Clemons (saxofon), Charles Giordano (klaviatur) och Soozie Tyrrell (fiol & gitarr). I slutet av varje spelning uppmärksammas Danny Federici och Clarence ”Big Man” Clemons, som dog 2008 respektive 2011.

Bruce säger ”This is a prayer for my country” och gör en fin version av ”Long Walk Home” från albumet ”Magic”. ”The E Street Shuffle” och ”Nightshift” är däremot tyvärr inga bra låtar.

”Racing in the Street” är helt suverän. En grymt bra låt, Bruce sjunger strålande och Roy Bittan är helt enorm på piano.

Mycket munspel och allsång i en kanonbra version av ”The River”.

Precis som förra året blir det en hyllning till George Theiss, som bjöd in Bruce till att vara med i sitt första rockband The Castiles 1965-67. När George dog blev Bruce den sista i livet från The Castiles och om detta handlar ”Last Man Standing”.

Roy Bittan inleder på piano, sedan fyller resten av bandet på i den lysande ”Backstreets”. Bruce sjunger kanonbra och låten växlar tempo flera gånger. Bruce berättar en känslofylld historia mitt i låten innan den startar på nytt.

”Because the Night” är makalöst bra. Ett enormt tryck låten igenom, alla på läktarna står upp och sjunger så det dånar. Mighty Max öser på och Nils gitarrsolo är bländande.

”She’s the One” är kanonbra och Bruce börjar spela gitarrinledningen till ”Wrecking Ball” innan han plötsligt ändrar sig och säger ”Let’s try something else”. Istället kommer överraskningen ”I’m on Fire”. Bruce har dock inte glömt vilken låt han började spela på så efter ”I’m on Fire” kommer ”Wrecking Ball”.

”The Rising” är mäktig, men ändå en uppvärmning inför…

Världens bästa låt: ”Badlands”. Den är bäst, den har alltid varit bäst, men tycks ändå bara bli bättre och bättre. Den börjar om gång på gång på gång. Publiken står upp och sjunger så högt så att man ryser ”Whoa, whoa, whoa, whoa, Badlands”. Det är en sanslös uppvisning i rock’n’roll av världens bästa band. Det finns många bra låtar (inte minst av Bruce Springsteen) och det finns många bra liveband, men det finns ingenting som ens är i närheten av ”Badlands”.

Bruce tar fram munspelet igen och inleder en underbar ”Thunder Road”. Med gitarren hängande på ryggen går han återigen ner till publiken några minuter innan han går tillbaka upp på scen. Hornsektionen kommer längre fram på scen och allra längst fram kommer Jake Clemons som levererar ännu ett fantastiskt saxofonsolo. Vilken enorm låt även ”Thunder Road” är!

Well I got this guitar, and I learned how to make it talk
And my car’s out back if you’re ready to take that long walk
From your front porch to my front seat
The door’s open but the ride it ain’t free
And I know you’re lonely for words that I ain’t spoken
But tonight we’ll be free, all the promises’ll be broken

Extranumren inleds med en härlig version ”Born in the U.S.A.”. Mighty Max Weinberg är grym bakom trummorna. ”Born to Run” får Strawberry Arena att explodera på nytt. The E Street Band öser på som om de vore 50 år yngre.

”Born to Run” följs av en oerhört kul” ”Glory Days”. Det är fantastiskt att se Bruce och Steve sjunga, dansa och skoja med varandra. De kanske inte rör sig lika snabbt längre, men de har fanimej lika kul som nånsin.

”Dancing in the Dark” får hela arenan att hoppa och sjunga. Det är underbart att se den totala glädjen bland 56 000 människor.

Efter en presentation av alla 17 musiker på scenen och stort jubel till ”The Legendary E Street Band” inleds en suverän ”Tenth Avenue Freeze-Out”. Till stort jubel visas bilder på Clarence ”Big Man” Clemons och Danny ”Phantom” Federici på storbildsskärmarna.

Den är inte lika lång som 1985, men det är fortfarande en ren glädje att se och höra ”Twist and Shout” med Bruce Springsteen & The E Street Band. Den sista timmen av konserten är magisk.

Hela bandet tackar publiken och får förstås stora applåder. Bruce tackar varje bandmedlem när de vandrar ner för trappan på scenen och kommer tillbaka själv med en akustisk gitarr och avslutar solo med ”I’ll See You in My Dreams”. Innan han lämnar scenen säger Bruce ”We’ll be seeing you”.

Kvällens 3 timmar och 10 minuter långa konsert på Strawberry Arena har varit makalöst bra. Det finns många bra liveband, men inget i hela världen är i närheten av Bruce Springsteen & The E Street Band. Bruce fyller 75 år om ett par månader. Little Steven 74, Nils Lofgren 73, Garry Tallent 75, Max Weinberg 73 och Roy Bittan 75. De är inga ungdomar direkt, men de är helt unika och fortfarande så bra att alla andra bleknar i jämförelse.

Bästa låtarna var ”Badlands”, ”The Promised Land”, ”Thunder Road”, ”Because the Night”, ”Born to Run” ”No Surrender”, ”Dancing in the Dark”, ”Hungry Heart”, ”Tenth Avenue Freeze-Out” och ”Racing in the Street.