Bruce Springsteen & The E Street Band live i Göteborg
Den 27 juni 2016 såg jag Bruce Springsteen & The E Street Band live på Ullevi i Göteborg. Kvällens setlista var en av de bästa jag någonsin hört med Springsteen live – kanske den allra bästa.
Bruce och hela bandet kommer in på scen. Han börjar med att på svenska säga ”det är regnigt – vi bryr oss inte” och följer upp med ”are you ready for a Swedish house party?” varpå de kör igång konserten med Mary’s Place. Let it Rain, Let it Rain, Let it Rain… Bra ös direkt, och det blir ännu bättre under suveräna Out in the Street. Bruce är mer nere bland publiken än uppe på scen. Jake Clemons följer honom spelande saxofon.
My Love Will Not Let You Down är en av de absolut bästa låtarna från Tracks. Max Weinberg är lysande bakom trummorna. Den skrevs inför albumet Born in the USA, men valdes bort av någon anledning. En låt som däremot var med på samma album är No Surrender. Ljudet svajar ibland, men jäklar vilken bra inledning.
Bra versioner av Something in the Night och Candy’s Room följer. Jag har alltid gillat She’s the One och kvällens tunga version var inget undantag. Härliga elgitarrer av Bruce, Nils och Little Steven och saxsolo av Jake Clemons. Man märker knappt att det är riktigt skitväder.
Sedan följer 5 raka låtar från The River. Sherry Darling är en sprudlande glädje, The E Street Band har hur kul som helst – och det har även vi i publiken. You Can Look (But You Better Not Touch) är bättre än tidigare. Two Hearts är ett bevis på den kemi som finns mellan Bruce och Little Steven. Bruce inleder Independence Day med att berätta att detta var den första låt han skrev om fader och söner. Strålande version. Hungry Heart har verkligen växt under denna turnén. Den inleds med en massiv allsång och fortsätter med att Bruce och Jake tar sig ut mitt i publikhavet för att leda den.
Någon i publiken hade den goda smaken att önska en låt Bruce Springsteen aldrig tidigare spelat i Sverige. Jolé Blon är en riktig raritet. Bruce hade egentligen spelat in denna traditionella cajunlåt till The River, men där kom den inte med. Då spelade han in den tillsammans med Gary US Bonds och den finns på hans platta Dedication (1981). Jag har skivan och har hört låten massor av gånger, men jag trodde aldrig jag skulle få höra den live. Grymt!
The Price You Pay är en otroligt bra ballad från The River. Även den bjuder på stor allsång, men den skulle bli ännu större och ännu längre i titellåten The River. Racing in the Street är en helt fantastisk ballad. En av kvällens absolut bästa låtar. Roy Bittan är strålande på piano i denna nästan 10 minuter långa låt. Lucky Town är ännu en önskelåt från publiken.
The Promised Land är lika fantastisk som häromdagen. Munspel när det är som allra bäst och ett band som är så bra att man nästan smäller av.
”The dogs on main street howl,
’cause they understand,
If I could take one moment into my hands
Mister, I ain’t a boy, no, I’m a man,
And I believe in a promised land”
Trycket från The Promised Land håller i sig i I’m a Rocker, Working on the Highway och Darlington County. Bruce har hur kul som helst och faller på knä framför publiken. I’m on Fire är bättre än någonsin.
Tougher Than the Rest är ännu en strålande ballad. Duetten med Bruce och Patti är magisk, inte minst när de sjunger i samma mikrofon.
Because the Night är sanslöst bra. Vilken rocklåt! Vilket enastående gitarrsolo av Nils Lofgren! Världens bästa band bjuder på en av kvällens bästa låtar. ”Take Me Now As the Sun Descends”…
The Rising är mycket bra, men sedan följer min favoritlåt alla kategorier. Badlands är den bästa låt som finns. Tidigare under turnén har Bruce spelat den som en av konserternas första låtar. Nu är den tillbaka där den sitter helt perfekt – som sista låt före extranumren. Det går inte att beskriva hur bra Badlands är live framför en strålande Ullevipublik. Man måste verkligen vara där för att känna den totala lyckan och trycket i allsången. Den tar fart igen, igen och igen. Helt magiskt!
Man har inte hunnit hämta sig från Badlands förrän det är dags för nästa klassiker. Jungleland är helt enastående. Ljuset från tiotusentals mobiltelefoner lyser upp Ullevi medan Bruce, Steve, Roy och inte minst Jake bjuder på något utöver det vanliga. Jungleland är över 10 minuter lång och jag tror jag har gåshud på armarna hela tiden.
Sedan är det Max tur. Han bankar på trummorna som aldrig förr under den tunga versionen av Born in the USA. Som 2 dagar tidigare följs den av Born to Run, som är makalöst bra. Under mer än 40 år har den lyft otaliga Springsteenkonserter till höjder som ingen annan artist är i närheten av.
Ramrod bjuder på ännu mer ösig rock’n’roll. Dancing in the Dark får hela Ullevi att dansa – och flera får förstås komma upp på scen. Tenth Avenue Freeze-Out är lysande och partiet med hyllningen till de avlidna E Street Bandmedlemmarna Danny Federici och Clarence Clemons är lika känslofyllt varje gång man ser och hör det.
Shout är väl inte direkt min favoritlåt, men både bandet och publiken har kul under denna glädjefyllda avslutning av konserten. Konserten var inte lika lång som inte lördags, bara 3 och en halv timme… men den var trots det ännu bättre. The E Street Band lämnar scenen på Ullevi till stormande applåder.
Bruce Springsteen stannar kvar, tar på sig den akustiska gitarren och munspelet. Han tackar publiken för de båda konserterna på Ullevi och tar farväl för denna gång med en fin version av This Hard Land.
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (Sång, gitarr, munspel)
Roy Bittan (Piano, synthesizer)
Little Steven (Gitarr, mandolin, sång)
Nils Lofgren (Gitarr, sång)
Gary Tallent (Bas, sång)
Max Weinberg (Trummor)
Patti Scialfa (Gitarr, sång)
Övriga musiker
Charles Giordano (Klaviatur, dragspel)
Soozie Tyrell (Violin, gitarr, sång)
Jake Clemons (Saxofon, tamburin)
Turné
The River tour
Publik
62 701 st (fullsatt)
Recensioner
4 – Markus Larsson, Aftonbladet
4 – Anders Nunstedt, Expressen
Videos
My Love Will Not Let You Down
No Surrender
She’s the One
