Bruce Springsteen & The E Street Band live i Göteborg

Den 28 juli 2012 såg jag en helt makalös konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band på Nya Ullevi i Göteborg. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma. Den började dock med riktigt skitväder – det regnade mest hela dagen.

På eftermiddagen skulle vi äta på en mongolisk restaurang så vi tog spårvagnen och hoppade av på den hållplats vi trodde låg närmast. Detta visade sig vara en rätt hyfsad lyckoträff då den låg ungefär 100 meter från Bruce Springsteens hotell. Utanför stod massor av folk och plötsligt kommer Bruce Springsteen själv ut redo att åka till Ullevi för soundcheck. Jag sträcker upp kameran och tar en massa bilder på måfå utan att se något…

När vi sitter och äter öppnar sig himlen och dränker Göteborg med världens ösregn medan åskan mullrar. Det regnar på vägen till Ullevi, men precis när vi kommer in slutar det och det är uppehåll under hela konserten. Jag såg konserten tillsammans med Mikael, Maria, Nicklas, Magnus och Camilla.

Inte helt överraskande börjar Bruce konserten med en grym cover av Creedence Who’ll Stop the Rain… Sedan kom två av de bästa låtarna från The River; The Ties That Bind (kvällens första solo av Jake Clemons) och Out in the Street. Det märktes redan efter dessa låtar att denna kvällen skulle bli något utöver det vanliga.

Downbound Train, I’m Goin’ Down och My Lucky Day var bra, men ingenting mot den tunga versionen av Lost in the Flood (för en gångs skull en bra önskelåt från publiken).

Från nya plattan kommer We Take Care of Our Own, Wrecking Ball, Death to My Hometown (som jag tycker är en av de bästa från denna skiva) och en 15 minuter lång och helt otrolig version av My City of Ruins. När Bruce sjunger ”Are we missing anybody tonight” är det många som får tårar i ögonen.

It’s Hard To Be a Saint in the City är en gammal favorit som avslutas med en häftig gitarrduell mellan Bruce och Steve. Om denna är ovanlig är det inget mot nästa låt. Frankie skrevs i mitten av 70-talet, men gömdes undan och släpptes först på Tracks. Bruce har spelat den ytterst få gånger och det är första gången jag hör denna lysande låt live.

The River är en stor publikfavorit, som följs av en av de absolut bästa rocklåtar som finns. Because the Night är så jäkla bra och när Nils Lofgren fullständigt flippar ut i en långt gitarrsolo tappar t o m Mighty Max Weinberg hakan och börjar skratta. Nu är konserten vansinnigt bra!

 

Lonesome Day är kanske inte den bästa låten, men även den funkar denna kväll. Hungry Heart bjuder på stor allsång och ett mäktigt saxofonsolo av Jake Clemons.

Shackled and Drawn är den kanske allra bästa låten på nya skivan sedan blir det ännu mer allsång med Waitin’ on a Sunny Day. Bruce lyfter upp en liten påg från publiken som sjunger ett par verser till publikens stora jubel.

Dags för ännu en fantastisk rocklåt från Tracks; Where the Bands Are och sedan Backstreets. Jag har sagt det många gånger, men Badlands är den bästa rocklåt som någonsin skrivits och när man hör den live på Ullevi i ett fullständigt makalöst tempo tror man nästan att man kommit till himmelen (och då menar jag inte med blåvita änglar). Badlands är helt enorm.

Denna kväll får vi även höra sköna Land of Hope and Dreams.

När extranumren börjar tror man att nu kan väl ändå inte fler önskningar slå in, men jodå… kvällen är långtifrån slut. I stort sett alla låtar jag saknade kvällen före får jag höra ikväll. Först ut är en fantastisk version av Thunder Road med munspel, munspel och ännu mer munspel!!!

Born in the USA är jäkligt tung med Mighty Max Weinberg som hamrar hårdare än någonsin på trummorna och Born to Run är nästan lika bra som Badlands. Hela Ullevi tänds upp och jag ser inte en enda av de 66 561 i publiken som inte står upp. Rock’n’roll när den är som allra bäst. Fortsätter med härliga Ramrod och Dancing in the Dark.

Tenth Avenue Freeze-Out och den sagolika hyllningen till den store Clarence Clemons når ikväll ännu större höjder och ett jubel utan like. Men det ska komma ännu mer. Jungleland med sitt helt enorma saxsolo bär Clarence kännetecken mer än någon annan låt. Ikväll spelas den för fösta gången på turnén och för första gången med Clarence brorson Jake Clemons bakom saxofonen. Och vilken version både han och resten av The E Street Band bjuder på. Det finns inga ord för hur bra det låter. Efteråt kramar Bruce om en tagen Jake Clemons.

And then… and then… ”The Stadium breaker” Twist and Shout i en så total urladdning att det är helt omöjligt att beskriva. Det finns knappt ord för hur bra denna konsert har varit. Det är den näst bästa konsert jag någonsin sett (endast Springsteen på Ullevi 1985 är bättre och det är bara nätt och jämnt). Konserten varade i 3 timmar och 40 minuter och vi har stått upp hela tiden (trots sittplatser). Eller som en journalist skrev ”Det fanns inga sittplatser på Ullevi denna helgen”.

På två dagar har Bruce spelat inför 132 579 personer (66 018 + 66 561, vilket var publikrekord båda dagarna). Bruce själv verkar också grymt nöjd när han hyllar publiken efteråt. Springsteens manager Jon Landau skriver bl a ”Ingen publik slår den vi hittar här” och ”De två konserterna i Göteborg var bland de största ögonblicken i Bruces och bandets historia”.

 

Bruce Springsteen & The E Street Band

Bruce Springsteen (Sång, gitarr, munspel)
Roy Bittan (Piano, synthesizer)
Little Steven (Gitarr, mandolin, sång)
Nils Lofgren (Gitarr, sång)
Gary Tallent (Bas, sång)
Max Weinberg (Trummor)

Övriga musiker

Charles Giordano (Klaviatur)
Soozie Tyrell (Violin, gitarr, sång)
Jake Clemons (Saxofon)
Barry Danielian (Trumpet)
Clark Gayton (Trombon)
Ed Manion (Saxofon)
Curt Ramm (Trumpet)
Curtis King (Sång)
Cindy Mizelle (Sång)
Everett Bradley (Slagverk, sång)
Michelle Moore (Sång)

Turné

Wrecking Ball Tour

Publik

66 561 st (publikrekord)

Recensioner

6 – Bossens största klassiker i Sverige – Anders Nunstedt, Expressen
5 – Här blir Bruce Springsteen unik – Markus Larsson, Aftonbladet

Videos

Who’ll Stop the Rain

The Ties  That Bind

Lost in the Flood

Thunder Road