Bruce Springsteen & The E Street Band live i Göteborg

Den 28 juni 2023 såg jag Bruce Springsteen & The E Street Band live på Ullevi i Göteborg.

Detta var den 3:e och avslutande konserten på Ullevi och vi hade fått kanonplatser.

En efter en kommer bandmedlemmarna in på scenen. Bruce säger ”Hej Göteborg – are you ready?” och drar igång en grym version av ”Night”, den första av 5 låtar under kvällen från albumet ”Born to Run”.

Little Stevens gitarr är färgad som Ukrainas flagga när de gör en makalös ”No Surrender”. Det är ett makalöst tryck i konserten redan i andra låten. Responsen från publiken är enorm och till skillnad från de tidigare konserterna är det redan nu många som står upp på läktarna. Underbart!

”No Surrender” växlar direkt över i ”Ghosts”, som är helt lysande. Bruce och Steve delar mic och sedan går Bruce nerför trapporna till publiken och eldar på dem ännu mer.

”Prove It All Night” är återigen kanonbra och Bruce levererar ett härligt gitarrsolo. Istället för ”Letter to You” får vi sedan höra en grymt bra ”Darkness on the Edge of Town”. Little Steven är lysande.

”The Promised Land” är magisk. Underbart munspel från Bruce och återigen enorm respons från publiken. Jake Clemons är fenomenal på saxofon. Mitt i låten går Bruce ner publiken och efter ett härligt solo ger han munspelet till en lycklig person i publiken.

Det fortsätter med ännu mer härlig rock’n’roll i ”Out in the Street”. Steve skrattar och showar så mycket att han glömmer bort när han ska sjunga. Herregud vilken inledning på konserten det har varit. En av de bästa någonsin.

”Kitty’s Back” och ”Nightshift” är inga bra låtar.

Till taktfasta applåder (nåja, någorlunda i alla fall) inleds en suverän version av ”Trapped”. Denna cover skrevs och gavs ut av den Jamaicanske reggaesångaren Jimmy Cliff 1972. Bruce version är rock och han började spela den live 1981. Några år senare gavs den ut på skivan ”We Are the World”.

Den följs av en mycket bra ”Johnny 99” och t o m ”The E Street Shuffle” är bra med sin duell mellan Max Weinberg på trummor och Anthony Almonte på slagverk. Ingen av dessa 3 låtar har Bruce spelat på de tidigare konserterna på Ullevi.

Mycket munspel och allsång i en kanonbra version av ”The River”.

Även denna kväll en hyllning till George Theiss, som bjöd in Bruce till att vara med i sitt första rockband The Castiles 1965-67. När George dog blev Bruce den sista i livet från The Castiles och om detta handlar ”Last Man Standing”.

”Backstreets” har varit mycket bra de tidigare kvällarna så jag bestämde mig för att filma låten. Det ångrar jag inte. Roy Bittan inleder på piano, sedan fyller resten av bandet på. Bruce sjunger kanonbra och låten växlar tempo flera gånger. Bruce berättar en känslofylld historia mitt i låten innan den startar på nytt.

”Because the Night” är helt makalöst bra. Ett enormt tryck låten igenom, alla på läktarna står upp och sjunger så det dånar. Mighty Max öser på och Nils gitarrsolo är återigen bländande.

”She’s the One” är kanonbra liksom ”Wrecking Ball” och speciellt ”The Rising”. Men detta verkar ändå som en uppvärmning inför…

Världens bästa låt: ”Badlands”. Det är inte klokt. Den är bäst, den har alltid varit bäst, men tycks ändå bara bli bättre och bättre och bättre. Onsdagens version är över 8 minuter lång – en hel minut längre än på lördagen. Den börjar om gång på gång på gång. Publiken sjunger så högt så att man ryser ”Whoa, whoa, whoa, whoa, Badlands”.

Extranumren inleds med en härlig version ”Born in the U.S.A.”. Mighty Max Weinberg är åter grym bakom trummorna. Den är klart bättre än tidigare kvällar.

”Born to Run” får Ullevi att explodera på nytt. The E Street Band är ett helt fantastiskt band och öser på som om de vore 50 år yngre. 100 000 händer i luften.

Armarna svajar på alla i publiken under en suverän ”Bobby Jean”. Låtarna under extranumren är grymt bra. ”Bobby Jean” följs av en oerhört kul ”Glory Days”

”Dancing in the Dark” får hela Ullevi att hoppa och sjunga. Little Steven dansar som en galning och Bruce skrattar – och till slut börjar även han dansa på samma sätt. Det är underbart att se den totala glädjen bland 65 000 människor.

Efter en presentation av alla 17 musiker på scenen och stort jubel till ”The Legendary E Street Band” inleds en suverän ”Tenth Avenue Freeze-Out”. Till stort jubel visas bilder på Clarence ”Big Man” Clemons och Danny ”Phantom” Federici på storbildsskärmarna.

Man anade att den kunde komma, men den fanns inte med på setlistan. Bruce håller upp skylten han fått från publiken:

It’s time to break the stadium

Den är inte lika lång som 1985, men det finns fortfarande något visst med att höra ”Twist and Shout” med Bruce Springsteen & The E Street Band på Ullevi i Göteborg.

Hela bandet tackar publiken och får förstås stora applåder. Bruce tackar varje bandmedlem när de vandrar ner för trappan på scenen och kommer tillbaka själv med en akustisk gitarr och avslutar solo med ”I’ll See You in My Dreams”. Innan han går säger han:

We will be back

De båda tidigare konserterna har varit mycket bra, men kvällens 3 timmar långa konsert är verkligen något utöver det vanliga. Det finns många bra liveband, men inget i hela världen är i närheten av Bruce Springsteen & The E Street Band. De är helt unika och så bra att alla andra bleknar i jämförelse. Detta är den bästa konsert jag sett sedan 2016.

Bästa låtarna var ”Badlands”, ”Born to Run”, ”The Promised Land”, ”Thunder Road”, ”Because the Night”, ”Bobby Jean”, ”No Surrender”, ”Dancing in the Dark”, ”Ghosts”, ”Backstreets” och ”Trapped”.