Billy Bragg live i Malmö
Den 25 augusti 2017 såg jag Billy Bragg live på Kulturbolaget i Malmö.
Jag kommer väl ihåg första gången jag lyssnade på Billy Bragg. Det var i mitten av 80-talet då jag fick albumet ”Brewing Up With Billy Bragg” inspelat på kassettband av en kompis. Jag har många av hans skivor, men hade aldrig sett honom live tidigare.
KB är i princip fullsatt när Billy Bragg går på scen. Med tanke på hur jäkla varmt det är i lokalen passar det väldigt bra att spela låten ”The Warmest Room” redan i inledningen…
Förutom värmen undrar man lite över varför så många strålkastare är riktade direkt mot publiken. Det verkar Billy också göra för efter ett par låtar säger han
”I’ve never seen such a well lit audience”
”I Ain’t Got No Home” är en cover av Woody Guthrie. Billy Bragg gör låten bra, men jag gillar den mycket mer i Lone Justice’s version. Maria McKee var sångare i Lone Justice och Billy Bragg återkommer till Maria flera gånger under spelningen. Tydligen sitter det en stor affisch på KB:s ovanvåning av Maria McKee och Billy berättar att han satt och åt med en vacker Maria McKee tittande ner på honom.
Efter ett par mindre bra låtar kommer sedan ”Accident Waiting to Happen”. CJ Hillman spelar på vissa låtar, men för det mesta är det bara Billy med sin elektriska gitarr på scen. Det är inte speciellt vanligt att höra en artist spela solo med elgitarr. Jag har alltid gillat detta med Billy Bragg. Det märks väldigt tydligt vilken otroligt bra liveartist han är. Hans skivor är inte alls lika bra som han är live.
Nästa låt är ännu bättre. ”To Have and to Have Not” är en kanonlåt från debutalbumet ”Life’s a Riot With Spy vs. Spy”. KB är en härlig rockklubb som alltid brukar ha bra publik, men jag tvivlar på om jag någonsin hört högre allsång än vad jag hörde denna kväll. Det var riktigt häftigt och hörs ganska bra på videon nedan.
Sedan kommer en period med sämre låtar, även om ”The Price I Pay” är hyfsat bra. ”Greetings from the New Brunette” är ännu bättre och nu börjar det bli lite fart på konserten igen. I sina bästa stunder är det en kanonbra konsert, men tyvärr är det för många låtar som inte är speciellt bra. Billy Bragg är en lysande liveartist och bra på mellansnacket. Ibland tröttnar man dock på vänsterretoriken och önskar han kunde rocka loss lite mer istället.
”The Milkman of Human Kindness” är hyfsad och ”Between the Wars” är ännu bättre.
Sista låten före extranumren är ”There Is Power in a Union”, som är en av Billy Braggs bästa låtar. Även om jag inte håller med om ett dugg i texten tycker jag ändå det är en jättebra låt. Riktigt coolt gitarrspel och återigen en massiv allsång. Publiken sjöng så högt att t o m Billy blev glatt överraskad.
Sista låten för kvällen är helt enorm. ”A New England” skrevs av Billy Bragg och finns även den med på debutalbumet. Mest känd är den dock med Kirsty MacColl som hade en stor hit med ”A New England” 1984. Kirsty MacColl tyckte att låten var för kort när hon spelade in den. Därför skrev Bragg två nya verser som inte hade varit med från början. Efter Kirsty MacColls död hedrar Billy Bragg hennes minne genom att sjunga de versraderna när han uppträder med låten, så även i Malmö. KB:s publik har bjudit på rejäl allsång flera gånger under kvällen, men herrejävlar vad man sjunger i ”A New England”. Kvällens utan tvekan häftigaste och bästa minuter. Makalöst bra! Så avslutar man en konsert!!!
Det var kul att se Billy Bragg live. Han är en helt lysande liveartist. Några av låtarna är kanonbra, men alltför många är tyvärr inte det. Jag saknade också flera av hans bästa låtar, som t ex ”Help Save the Youth of America”, ”It Says Here” och ”Think Again”.
Det är kanske inte så konstigt att en stor del av publiken står långt till vänster politiskt och sväljer det mesta Bragg säger med hull och hår, men det var lite kul att se hur paffa många blev när han kritiserade Brexit. Jag brukar inte skriva om politik på denna musikblogg, men Billy Bragg är en artist jag uppskattar för hans musik samtidigt som jag tycker hans åsikter för det mesta är hemska.
Band
Billy Bragg (sång, gitarr)
CJ Hillman (gitarr, pedal steel)