Topplista 2017
Bästa album
- Dropkick Murphys – 11 Short Stories of Pain & Glory
- Little Steven – Soulfire
- Dan Baird & Homemade Sin – Rollercoaster
- Flogging Molly – Life Is Good
- Dan Baird – SoLow
Svenska
Thåström – Centralmassivet
Live
Dan Baird & Homemade Sin – The Red Wristband Special
Bästa låtar
- Little Steven – Ride the Night Away
- Little Steven – I’m Coming Back
- Dropkick Murphys – I Had a Hat
- Dropkick Murphys – Rebels with a Cause
- Dan Baird – Cemetary Train
- Little Steven – Love on the Wrong Side of Town
- Dan Baird & Homemade Sin – Shake It Til It’s Sore
- Flogging Molly – The Hand of John L. Sullivan
- Dan Baird & Homemade Sin – Love Gone Wrong
- Dan Baird & Homemade Sin – Lick a Sense
Svenska
Nilla Nielsen – Santa Claus I Promise I’ll Be Good Next Year
Bästa konserter
- Guns N’ Roses – Friends Arena, Stockholm
- Guns N’ Roses – Parken, Köpenhamn
- The Rainmakers – Krösset, Oslo
- Green Day – Malmö Arena
- U2 – Kung Baudouin-stadion, Bryssel
- Green Day – Scandinavium, Göteborg
- Little Steven & The Disciples of Soul – Amager Bio, Köpenhamn
- Dan Baird & Homemade Sin – St Gertrud, Malmö
- Light of Day – Folk å Rock, Malmö
- Aerosmith – Sweden Rock Festival, Norje
Svensk
Nilla Nielsen – Folk å Rock, Malmö (26/7)
Musikåret
2017 var ett bra musikår. Några bra album, fler bra låtar, men framför allt var det ett av mina bästa konsertår någonsin (och det ett år jag inte såg Bruce spela).
Stockholm, you wanted the best
Well, they couldn’t fuckin’ make it
So here’s what you get
From Hollywood – GUNS N’ ROSES
Årets höjdpunkt var utan tvekan Guns N’ Roses turné. Det var helt underbart att se Axl Rose, Slash och Duff McKagan tillsammans på scen igen. Jag såg Guns N’ Roses 1993, vilket var en besvikelse. Sedan såg jag dem igen 2010, men då var varken Slash eller Duff med i bandet. Jag hade sett många videos från turnén på YouTube och var överraskad av hur bra det lät. Jag köpte biljetter till både Köpenhamn och Stockholm. Det visade sig vara helt rätt – det var nämligen årets 2 bästa konserter. Axl Rose’s röst är visserligen inte riktigt lika bra som för 25 år sedan, men den är fortfarande tillräckligt bra för att göra de klassiska låtarna rättvisa. Det var många bra låtar, men det som var roligast att se att Axl, Slash, Duff och resten av bandet hade kul tillsammans på scen. Konserten på Friends Arena i Stockholm var något bättre än på Parken i Köpenhamn. Bästa låtarna var till stor desamma under båda konserterna: ”Sweet Child O’ Mine”, ”Paradise City”, ”November Rain”, ”Knockin’ on Heaven’s Door”, ”Estranged”, ”Welcome to the Jungle”, ”You Could Be Mine”, ”Civil War”, ”My Michelle”, samt covern av ”Whole Lotta Rosie”. I Stockholm bjöd de dessutom på en helt fantastisk version av ”Don’t Cry”.
Dropkick Murphys album ”11 Short Stories of Pain & Glory” är en helt lysande skiva och bäst av alla under 2017. Det är deras allra bästa album och låten ”Blood” är deras bästa låt. Bästa låtarna i övrigt är ”I Had a Hat”, ”Rebels With a Cause”, ”Sandlot” samt en härlig version av världens bästa fotbollslåt – Liverpool FC:s ”You’ll Never Walk Alone”.
Little Stevens ”Soulfire” är otroligt bra. Det är Little Stevens första album på 2000-talet, då han annars mest spelat tillsammans med Bruce Springsteen & The E Street Band. Hälften av låtarna är sådan som Little Steven skrivit åt andra artister, men som han äntligen spelat in också själv. Allra bäst är ”Ride the Night Away” som tidigare spelats in av både Jimmy Barnes och Southside Johnny & The Asbury Jukes. ”I’m Coming Back”, ”Love on the Wrong Side of Town”, ”I Don’t Want to Go Home”, ”I Saw the Light”, ”Some Things Just Don’t Change” och ”Saint Valentine’s Day” är också bra.
Jag såg Little Steven & The Disciples of Soul live 2 gånger under året. Först på Sweden Rock Festival där de var bra, men ändå inte i närheten av spelningen på Amager Bio i Köpenhamn på hösten. Bästa låtarna var ”I’m Coming Back”, ”Love on the Wrong Side of Town”, ”Until the Good Is Gone”, ”Angel Eyes”, ”Ride the Night Away”, ”Forever”, ”I Don’t Want to Go Home” och den avslutande ”Out of the Darkness”.
Jag såg en grymt bra konsert med The Rainmakers på Krösset i Oslo. De rockade loss ordentligt med låtar som ”Rainmaker”, ”The One That Got Away”, ”Shiny Shiny”, ”Tornado of Love”, ”Information”, ”Johnny Reb”, ”Big Fat Blonde” och ”Drinkin’ on the Job”. Det var kul att se The Rainmakers spela live igen och det är alltid lika trevligt att prata med de trevliga musikerna i bandet – Bob Walkenhorst, Rich Ruth, Pat Tomek och Jeff Porter.
Jag såg 2 makalösa konserter med Green Day under året. Jag hade aldrig sett dem live tidigare, men hade höga förväntningar – de överträffades med råge. Jäklar vad bra det var. Bäst var konserten på Malmö Arena, men Scandinavium i Göteborg var inte långt efter. Bästa låtarna under konserterna var ”Minority”, ”Know Your Enemy”, ”When I Come Around”, ”Basket Case”, ”American Idiot”, ”Good Riddance (Time of Your Life)”, ”Jesus of Suburbia” och ”Holiday”. Det var konserter med otrolig energi. Billie Joe Armstrong är en av de bästa frontartister jag någonsin sett live.
För första gången såg jag en konsert utanför norden, när jag åkte till Bryssel för att se U2:s ”The Joshua Tree tour”. Inledningen av konserten var magisk med ”Sunday Bloody Sunday”, ”New Years Day”, ”Bad”, ”Pride (in the Name of Love)”, ”Where the Streets Have No Name”, ”I Still Haven’t Found What I’m Looking for” och ”With or Without You”. Senare spelade U2 även ”Vertigo”, ”One” och ”I Will Follow”.
Dan Baird var väldigt flitig under första halvåret. På sommaren drabbades han dock av Leukemi och fick ägna resten av året till behandling av sjukdomen. Han började med att släppa soloalbumet ”SoLow”, som innehåller flera bra låtar, t ex ”Cemetary Train”, ”Lay It on Me”, ”Showtime”, ”Naughty Marie” och ”Look Away”. Sedan släppte han tillsammans med Homemade Sin albumet ”Rollercoaster” som är mycket bra. Bästa låtarna är ”Shake It Til It’s Sore”, ”Love Gone Wrong”, ”Licka Sense”, ”Let It Shine” och ”It’s Alright”. Dan Baird tyckte tydligen att 2 album samma år är för lite så han passade även på att släppa liveskivan ”The Red Wristband Special” där de bästa låtarna är ”Keep Your Hands to Yourself”, ”I Love You Period”, ”Railroad Steel”, ”Six Years Gone”, ”Crooked Smile” och ”Younger Face”.
Jag såg en bra konsert med Dan Baird & Homemade Sin på St Gertrud i Malmö. Bra låtar var bl a ”Shake It Til It’s Sore”, ”I Love You Period”, ”Dan Takes Five”, ”Keep Your Hands to Yourself”, ”Crooked Smile”, ”Sheila” och ”Railroad Steel”. Några månader senare såg jag Homemade Sin without Dan Baird featuring Joe Blanton – även det på St Gertrud. Det var förstås inte samma sak när inte Dan Baird var med, men ändå en mycket bra spelning. Det var kul att höra dem spela några låtar av Jason & The Scorchers – ”Absolutely Sweet Marie”, ”Take Me Home, Country Roads” och ”If Money Talks” (ja, jag vet att det är Dylan som skrivit ”Absolutely Sweet Marie” och John Denver som skrivit ”Take Me Home, Country Roads”, men det var JATS versioner av dessa låtar som spelades).
Jag såg Nilla Nielsen live 9 gånger under året. Höjdpunkten var utan tvekan välgörenhetskonserterna ”Light of Day” då Nilla Nielsen spelade tillsammans med Eric Bazilian (The Hooters), Jeffrey Gaines, Joe D’Urso, Vini ”Mad Dog” Lopez (Bruce Springsteen & The E Street Band), Rob Dye, Ben Arnold och James Maddock. I Köpenhamn var dessutom Billy Cross och Freddie & The Phantoms med. Allra bäst var duetterna av Nilla & Eric på ”One of Us” och ”Vandraren”, men även Nillas egna låtar ”Higher Ground”, ”Only One Crying”, ”The UFO Song (the Guinea Pig Song)”, ”Goodbye” (Malmö) och ”Hallelujah” (Köpenhamn) var mycket bra. Eric Bazilian sjöng även ”500 Miles”. Jeffrey Gaines har en helt enorm sångröst och sjöng bl a ”The Wating”, ”A Simple Prayer”, ”To Love Her Inside” och ”Come Out Tonight”. Joe D’Urso sjöng ”Rock and Roll Call” och ”Hold on”. Alla artister sjöng ”Light of Day”, ”One Guitar” och ”Twisting the Night Away” (Malmö) tillsammans. 2 otroliga upplevelser!
Nilla hade spelat på Folk å Rock i Malmö 2 gånger tidigare under året. På sommaren spelade hon före Joe D’Urso. Bästa låtarna på den konserten var ”The Girl You Used to Know”, ”Only One Crying”, ”Black Water”, ”Destination Unknown”, ”Higher Ground” och ”Goldfish in a Bowl”.
Aerosmith var bästa bandet på Sweden Rock Festival där ett par av höjdpunkterna var ”Cryin'”, ”Livin’ on the Edge”, ”Love in an Elevator” och ”Janie’s Got a Gun”. Bästa band på SRF för övrigt var Sator, Little Steven & The Disciples of Soul, Saxon, Dare, The Brandos, Ian Hunter & The Rant Band och The Dead Daisies.
Flogging Mollys album ”Life Is Good” är också bra – i synnerhet ”The Hand of John L. Sullivan” som är en helt lysande låt. ”Welcome to Adamstown”, ”The Bride Wore Black” och ”There’s Nothing Left Pt. 1” är också bra.
På den svenska skivfronten var det väldigt knapert. Efter mycket letande kom jag fram till att Thåströms album ”Centralmassivet” är bäst. Det beror sannerligen inte på att plattan är bra, utan på den obefintliga konkurrensen.
Warner E. Hodges hade spelat med Dan Baird & Homemade Sin på årets skivor, men släppte även sitt eget album ”Right Back Where I Started”. Bästa låtarna på plattan är titellåten ”Right Back Where I Started”, ”Waitin’ on Me”, ”Sick of Myself” och ”Dirt”. Jag såg även en bra konsert med Warner E. Hodges på Norrehus i Klippan där han spelade tillsammans med Eric Ambel och Webb Wilder.
Andra bra konserter under året var Billy Bragg, Patti Smith, Thåström, True Lies, Backyard Babies, The Darkness, Kim Larsen & Kjukken och rockhyllningen till Kal P. Dal.
Det kom även andra bra låtar under året, som ”If Your Prayers Don’t Get to Heaven” och ”Forget Me Not” (Brian Fallon), ”Santa Claus I Promise I’ll Be Good Next Year (If This Is Christmas)” (Nilla Nielsen), ”Helter Skelter” (The Dead Daisies), ”Dying Is Easy (Rock’n’Roll Is Hard)” och ”The Future Is Now” (Jesper Binzer), ”Burning Down Birmingham” (Hannah Aldridge), ”Fell for You” (Green Day), ”I Only Know” (Cory Branan), ”Little Queenie” (The Quireboys), ”Dark Eyes” och ”Tangled Up in Blue” (Joan Osborne) och ”What Kind of World” (The Brandos).
Spellista på Spotify
Videos
