U2 live i Bryssel

Live, Live 2017, Recension, U2

Den 1 augusti 2017 såg jag U2 live på Kung Baudouin-stadion i Bryssel. Det var på dagen 8 år sedan jag sett U2 live senast och det blev en helt fantastisk konsert. Det var första gången jag såg en konsert utanför norden och jag undrade lite hur publiken skulle vara – svaret kom omedelbart…

Till tonerna av ”The Whole of the Moon” med The Waterboys vandrar Larry Mullen Jr ner till den del av scenen som är mitt i publikhavet (och som är formad efter trädet på albumet ”The Joshua Tree”). Han drar igång en välkänd melodi på trummorna. The Edge kommer efter och bjuder på några lika välkända gitarriff. Bono och Adam Clayton kom därefter. Bono börjar sjunga ”Sunday Bloody Sunday” och den publikrespons U2 möts av är bland det mäktigaste jag någonsin sett och hört på en arena. Herregud!!! Publiken sjunger nästan högre än bandet. Jag älskar den här fantastiska låten och när jag hört den live på Ullevi tidigare har den varit grymt bra. Men inget går upp mot Bryssel 2017. Det är så sanslöst bra att det egentligen inte går att beskriva – man måste vara där.

En mycket bra version av ”New Year’s Day” följer. Kung Baudouin-stadion (eller Heysel-stadion som den hette förr) är en ganska märkligt byggd arena. Det blir inte mindre konstigt av att U2 valt att ha scenen på en långsida (det har jag aldrig varit med om på en arena tidigare). Vi har egentligen ganska dåliga platser och sitter långt ifrån scenen. Från vår position ser man inte stora delar av de enorma bildskärmarna bakom scenen men vi hör förstås den underbara musiken.

Det är mycket mellansnack och Bono säger:

Let’s just say from the start how proud we are to be in the capital of a great idea called Europe. It’s not finished yet – it’s a great idea.

U2 drar igång en av mina favoritlåtar från plattan ”The Unforgettable Fire” – ”Bad” är lysande denna kväll och innehåller även några textrader från David Bowies ”Heroes”.

Som 4:e låt kommer ”Pride (in the name of Love)” och den är precis lika bra som de tidigare. Det är inte klokt så bra det är och då har konserten precis startat. Bono är en lysande sångare och frontman. The Edge spelar gitarr som ingen annan. Adam Clayton på bas och Larry Mullen Jr på trummor gör bandet komplett. ”Pride” avslutas med:

For the dream you wanna wake up in – for peace for Europe – we sing – now more than ever – here more than anywhere

I år är det 30 år sedan U2 släppte sitt framgångsrika album ”The Joshua Tree”, vilket även turnén är döpt efter. Kanske inte så konstigt då de spelar alla låtar från skivan på varje konsert. Första låten ut är ”Where the Streets Have No Name” som är fullkomligt lysande.

Min favoritlåt på ”The Joshua Tree” är utan tvekan ”I Still Haven’t Found What I’m Looking for”. Den inledande allsången i Bryssel är nästan lika mäktig som under ”Sunday Bloody Sunday”. Helt magiskt!

Den ena kanonlåten slutar – och nästa kanonlåt börjar. ”With or Without You” är helt suverän denna kväll. Efteråt har jag sett de fantastiska filmerna på den enorma bildskärmen bakom scenen, men från våra platser ser man bara en del av detta.

Herregud vilken makalös inledning på en konsert – ”Sunday Bloody Sunday”, ”New Year’s Day”, ”Bad”, ”Pride (in the Name of Love)”, ”Where the Streets Have No Name”, ”I Still Haven’t Found What I’m Looking for” och ”With or Without You”. Den är så otroligt bra att det nästan är löjligt…

Resten av låtarna på ”The Joshua Tree” är inte alls lika bra som de inledande 3, men några sticker ut. U2 gör mycket bra versioner av ”In God’s Country” och ”Exit”. Efter skivans sista låt, ”Mother’s of the Disappeared” lämnar U2 scenen, men är tillbaka efter stort jubel från publiken för extranummer.

Under ”Miss Sarajevo” vandrar en jättestor flagga runt längs läktaren. U2 rockar rejält under ”Beautiful Day”. Vi har sittplatser, men på en sådan konsert är det nästan ingen som sitter ner på läktaren.

Jag gillade U2 väldigt mycket på 80-talet, men tyckte de var betydligt sämre på 90-talet. På 2000-talet har de åter blivit betydligt bättre. En av de absolut bästa låtarna från 2000-talet är den grymt bra rocklåten ”Vertigo”. Nu är det ett enormt tryck på stadion under en av kvällens bästa låtar.

”Ultraviolet” blir en hyllning till kvinnor i hela världen. Det finns förstås ett stort undantag på 90-talet. ”One” är en fantastisk låt, inte minst live. Alla strålkastarna släcks ner, men istället syns ljuset från tusentals mobiltelefoner.

En helt makalös konsert avslutas på bästa sätt. ”I Will Follow” är en av U2:s bästa låtar och i Bryssel öser bandet på som om de fortfarande var 19-20 år gamla, vilket de var när låten släpptes 1980. Jag ser massor av konserter varje år, men det förutom Bruce Springsteen & The E Street Band finns nog inget lika bra stort arena-band som U2. De är helt enkelt sanslöst bra live.

Och när det gäller publiken trodde jag aldrig jag skulle få se en lika bra publik som på Ullevi, men Bryssel är precis lika bra. Det var inte sista gången jag ser en konsert utanför norden.