Sator live i Malmö

Live, Live 2016, Recension

Den 25 november 2016 såg jag Sator live på Kulturbolaget i Malmö. Detta är utan tvekan den bästa konsert jag sett med Sator. KB var utsålt.

Jag hade sett Sator live 4 gånger tidigare, men denna konsert såg jag fram emot extra mycket. En stor del eftersom Sator är ett otroligt bra liveband, men även för att de skulle spela alla låtarna från albumet Headquake, som är mitt favoritalbum med dem.

Headquake fick också en Grammis som bästa hårdrocksalbum 1992.

Sator öppnade mycket bra med Slug it Out och We’re Right You’re Wrong. Det var bra, mycket bra, men det var ändå i 3:e låten det brakade loss på allvar. I Wanna Go Home är en Sators bästa låtar och den brukar ligga i slutet av spelningarna, men spelar man Headquake från början till slut så gör man.

De hann spela Bound to Be Good emellan, men sedan var det fullt ös igen med I’d Rather Drink Than Talk. Helt fantastisk rock’n’roll.

Skyscraper, Turnpike och No Time, Tomorrow och Heyday följde. Vissa av dessa var det väldigt länge sedan de spelade live. Someone Got Shot är också en av de bästa låtarna på Headquake.

Inför Haywire säger Chips

”Vi har gjort en jävla massa skivor, och vi gör fortfarande skivor än idag, men vi kommer inte att spela en enda ny låt ikväll. Tänk hur många band man önskar kunde säga så va…”

Första delen av konserten avslutades med Down. Sator lämnade scenen till stora applåder, men skulle komma tillbaka strax senare.

Kent frågade om publiken ville höra lite fler gamla låtar – och det ville vi förstås. Sator släppte loss i en grym version av Pigvalley Beach från Slammer.

Flera kanonbra låtar från Stock Rocker Nuts följde. Restless Again, Hitch-hike to Caudine Forks, World och Machine Gun Justice är alla bra, men min favorit på denna skiva är Turn off the News.

En sanslöst bra konsert avslutades på bästa sätt. Först en snabb och rockig cover av ABBA:s Ring Ring.

Sista låten var en av de bästa under kvällen. Chips sa ”vi är så jävla nära Danmark vi kan komma så här kommer en dansk låt”. Originalet med Gasolin’ är bra, men inte i närheten av Sators cover av This is My Life. Första minuten av låten spelar och sjunger Kent Norberg lugnt solo. Sedan sätter Chips Kiesby fart på det hela med några riff på elgitarren och hela bandet fyller på i ett härligt tempo. En helt makalös avslutning på en sanslöst bra konsert.