D-A-D live i Köpenhamn

Den 1 november 2024 såg jag D-A-D live på Royal Arena. D-A-D firar i år 40-årsjubileum och detta var deras jubileumskonsert.

D-A-D är Danmarks bästa rockband och jag hade sett dem live 6 gånger tidigare. Jag hade dock aldrig sett dem i Danmark tidigare så detta var en konsert jag verkligen sett fram emot. Jag var inte ensam – Royal Arena var helt utsålt – 16 000 i publiken.

D-A-D kommer upp på den lilla scenen som är uppbyggd långt ute bland publiken och inleder med ”Jihad” från albumet ”No Fuel Left for the Pilgrims”, som är en av deras absolut bästa låtar. Fenomenal start på konserten. Grymt ös och bra allsång från publiken.

De följer upp med ”Evil Twin” från ”Everything Glows” och ”1st, 2nd & 3rd” från nya albumet ”Speed of Darkness”.

”Rim of Hell” är jättebra, men ännu bättre är ”Point of View” – båda från det lysande albumet ”No Fuel Left for the Pilgrims”.

D-A-D bildades under namnet Disneyland After Dark i Köpenhamn 1982, men de räknar den 3 mars 1984 som sitt födelsedatum, när de för första gången hade med Jacob Binzer på gitarr, det var dagen de alla gjorde sin första spelning ihop.

”Grow or Pay” från det bästa albumet ”Riskin’ It All” är lysande. Jacob Binzer är en otrolig gitarrist och Stig Pedersen byter till ännu en unik bas – han har hur många som helst, den ena konstigare än den andra.

På ”Something Good” dyker kvällens första gästartist upp när sångerskan Jada hissas upp på den lilla scenen bland publiken. Jesper Binzer vandrar ut från den stora scenen och gör henne sällskap. Tusentals händer i luften.

D-A-D tar oss tillbaka till deras första album ”Call of the Wild” och Stig Pedersen tar över sången i ”Jonnie”. Jesper Binzer sjunger titellåten ”Call of the Wild” och sedan sjunger både Jesper och Stig i en härlig ”Riding with Sue”.

Låtar från D-A-D:s äldsta album följs av låtar från deras nyaste. Titellåten ”Speed of Darkness” och ”Keep That Mother Down” är ett par av de bästa på denna platta som släpptes för en knapp månad sedan.

Några välkända riff inleder en annan av mina favoritlåtar – ”I Won’t Cut My Hair”. I början låter den som vanligt, men sedan dyker nästa gästartist upp. Rikke Emelie List från death-doom-bandet Konvent growlar i denna minst sagt annorlunda version av ”I Won’t Cut My Hair”.

Efter ”Reconstructdead”, ”Everything Glows” och ”Monster Philosophy” är det dags för nästa överraskning. Jesper, Jacob och Stig går ut till den lilla scenen, men utan trummisen Laust Sonne. Upp ur golvet med helt trumset kommer istället Peter Lundholm Jensen – D-A-D:s ursprunglige trummis, som spelade med bandet fram till 1999.

Till ett enormt jubel och glödande trumspel drar D-A-D igång en helt makalös version av ”Isn’t That Wild” från andra albumet ”Draws a Circle”. En av kvällens största höjdpunkter.

Peter Lundholms Jensens härliga trummande fortsätter i kanonlåten ”Marlboro Man” från debutalbumet ”Call of the Wild”. Sångaren Jesper Binzer är lysande och eldar på publiken. 3 minuter in i låten säger Jesper ”hur fan ska vi toppa det här”. Ner från taket hissas nuvarande trummisen Laust Sonne med sitt eget trumset. Till stora applåder fortsätter båda trummisarna spela den suveräna ”Marlboro Man” tillsammans. Detta var riktigt häftigt.

”Marlboro Man” följs av en minst lika bra ”Bad Craziness”. Peter Lundholm Jensen och Laust Sonne fortsätter spela trummor tillsammans även i denna enorma rocklåt. Det är ett underbart ös i låten som är den sista före extranumren.

Bandet lämnar scenen, men är snart tillbaka igen (men nu utan Peter Lundholm Jensen). Extranumren inleds med en tung version av ”God Prays to Man” från nya albumet ”Speed of Darkness”.

Sedan kommer en av D-A-D:s bästa låtar. ”Sleeping My Day Away” från ”No Fuel Left for the Pilgrims” är sanslöst bra denna kväll. Jesper Binzer sjunger kanonbra, Stig Pedersen är bra på bas och Laust Sonne på trummor – men Jacob Binzer är helt enorm på gitarr. Herregud som han kan spela. Stig spelar på en bas som ser ut som en missil och efter en stund har han även ett helt fyrverkeri på huvudet…

Bröderna Jesper och Jacob Binzer vandrar långt bak bland publiken och gör otroligt bra akustisk version av ”Laugh ’n’ a 1/2” nere på golvet. Bra allsång från publiken.

En fullkomligt fenomenal jubileumskonsert avslutas på bästa tänkbara sätt. ”It’s After Dark” är sanslöst bra och en perfekt avslutning på en konsert med D-A-D. Stig Pedersen (som nu spelar en bas som ser ut som en oliv) leder allsången inledningsvis, efter ett tag ökar tempot rejält när resten av bandet kommer in. Låten bara växer och växer. Jacob Binzer visar ännu en gång vilken fullkomligt briljant gitarrist han är. D-A-D får mycket välförtjänt stormande applåder efteråt och tackar publiken.

D-A-D har alltid varit kanonbra ner jag tidigare sett dem live 6 gånger i Sverige, men de är ännu bättre på hemmaplan. Detta är den bästa konsert jag sett med D-A-D!!!

Bästa låtarna under konserten var ”It’s After Dark”, ”Sleeping My Day Away”, ”Jihad”, ”Bad Craziness”, ”Isn’t That Wild”, ”Marlboro Man”, ”Laugh ’n’ a 1/2” och ”Point of View”.